Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fredrik Wadström: Ukrainafilmen löjeväckande och felaktig

Uppdaterat torsdag 28 april 2016 kl 10.54
Publicerat torsdag 21 april 2016 kl 12.45
"Hur kunde SVT köpa in dokumentären?"
(2:23 min)
Fredrik Wadström. Foto: Sveriges Radio
Fredrik Wadström. Foto: Sveriges Radio

SVT:s Dokument Utifrån visar nästa vecka en fransk tv-dokumentär som väckt starka åsikter. Filmen "Ukraina - revolutionens mörka sida" och handlar om hur högerextrema grupper uppbackade av USA ska ha haft en betydande roll i Majdan-revolutionen i Ukraina. Men filmen kritiseras för att vara konspiratorisk och innehålla faktafel. Kulturnytts Fredrik Wadström har bevakat Ukraina länge och har sett dokumentären.

Besked 27/4: SVT skjuter upp sändningen av kritiserad dokumentärfilm

Mer om kritiken mot dokumentären – och SVT:s svar (21/4)

Det är en bra titel SVT har fått till: Revolutionens mörka sida. Den filmen skulle jag gärna vilja se eftersom alla politiska omvälvningar har mörka sidor som är värda att belysa.

Tyvärr har inte Paul Moreira lyckats göra den filmen eftersom han i jakten på en saftig historia valt att kasta en lång rad journalistiska principer överbord.

Den ursprungliga titeln är "Revolutionens masker", som om den franska dokumentären lyckats slita masken av en dold högerextremistisk sammansvärjning. Redan här blir det en aning löjeväckande.

Alla dessa händelser har rapporterats mer om i både svensk och internationell press än mycket annat viktigt och intressant från Ukraina under de senaste två åren. Ta bara det högerextrema partiet Svoboda: hur många andra ukrainska politiska partier har ni hört talas om?

Men det riktigt stora problemet med "Ukraina - revolutionens mörka sida" är sättet på vilket filmen handskas med källor och fakta och inte minst med analysen av det filmmakarna bevittnar.

Här är några exempel: Paul Moreira använder bilder från nätet som han säger kommer från ryska propagandister. Men han säger ändå att de verkar autentiska. Varför och på vilket sätt får vi aldrig veta.

Han beskriver den farsartade folkomröstningen på Krim och kriget i östra Ukraina utan att med ett ord nämna Rysslands inblandning. Och så kallar han Svobodas partiledare Tiahnybok för en viktig spelare i ukrainsk politik när Svoboda i själva verket kämpar för sin politiska överlevnad sedan två år tillbaka.

Filmen visar till och med exempel på det tynande Svobodas alltmer desperata aktioner som tydligt visar att de tappat allt inflytande. Problemet är att Moreira inte förstår vad han ser. De mest komiska partierna är när han tjatar om att vi i väst har en förenklad bild av Ukraina när ingen hittills lyckats förmedla en mer förenklad bild än Moreira själv.

Efter att ha sett "Ukraina - revolutionens mörka sida" är det två frågor som framstår som betydligt mer akuta än hotet från den ukrainska högerextremismen: hur mår egentligen fransk utrikesjournalistik? Och hur kunde SVT gå på en sådan nit att köpa in den här dokumentären?

Här är Fredriks Wadströms kritik i punktform:

* Krim och folkomröstningen

Paul Moreira säger att majoriteten av invånarna på Krimhalvön är ryssar och att de våren 2014 med stor majoritet röstade för en anslutning till Ryssland. Vad han inte nämner i dokumentären är att Krim först invaderades av ryska trupper som tog över alla nyckelfunktioner på halvön (en invasion som Rysslands president Putin senare bekräftat). Tio dagar efter invasionen genomfördes sedan under rysk militär närvaro folkomröstningen där de enda alternativen var att antingen lämna Ukraina och ansluta till Ryssland eller att återgå till Krims konstitution från 1992. (Den gamla konstitutionen för Krim gav det lokala styret full frihet att etablera relationer till andra stater och skulle ha kunnat användas för att etablera starka band till Ryssland.) Något alternativ att Krim skulle vara kvar som en region i Ukraina med samma status som andra regioner i landet fanns inte i folkomröstningen. Den välrenommerade oberoende och politiskt obundna ukrainska organisationen De ukrainska väljarnas kommitté dömde ut valet som ogiltigt, bland annat eftersom den korta förberedelsetiden gjorde det omöjligt att få fram giltiga röstlängder och nå ut med information till alla väljare. Ingenting av detta eller någon annan kritik av folkomröstningen omnämns i Moreiras dokumentär.


* Bilder från nätet av de högerextrema grupperna

Moreira säger att man på nätet kan hitta oroande bilder av de ukrainska högerextremisterna, deras symboler och deras budskap. Sedan tillägger han att även om de flesta bilder är utlagda på nätet av propagandister på den ryska sidan så tycks de helt autentiska. I en tid när vi sedan flera år vant oss vid kraftiga manipulationer och rena påhitt från den ryska propagandan hade det nog varit bättre att avstå från att använda de källorna och bara hålla sig till högerextremisternas eget material. Och om Paul Moreira absolut vill använda de ryska källorna borde han inför tittarna kunna argumentera för varför han tycker att de verkar autentiska.

* Etniska ukrainare och etniska ryssar

I sin beskrivning av konflikterna talar Moreira om etniska ukrainare och etniska ryssar, vilket alla som rest i landet vet är väldigt komplicerade begrepp. Många av de rysktalande i landet ser sig som ukrainare, men mer i betydelsen medborgare och mindre i betydelsen etnicitet. Den region i Ukraina med den största andelen som definerar sig som ryssar är Krim. I östra Ukraina är andelen mycket lägre trots att många har ryska som första, ibland enda, språk. (Som en ofrivilligt komisk aspekt av dokumentären pratar många av de intervjuade högerextremisterna en bländande modersmålsryska. Med den beskrivningen som filmen ger av deras besatthet i ukrainsk historia och identitet vore det mer logiskt om de aldrig skulle låta sig intervjuas på något annat språk än ukrainska.)
För att vara en film som anklagar alla andra för att förenkla är det förbluffande hur den kan tillåta sig en så många slappa förenklingar av ett väldigt komplicerat landskap av språk och identiteter.

* Anledningen till kriget i östra Ukraina

När Paul Moreira ska förklara varför kriget i östra Ukraina bröt ut våren/sommaren 2014 så säger han på fullt allvar att den utlösande faktorn var lagförslaget som det ukrainska parlamentet lade i mars 2014 om att ta ifrån det ryska språket dess officiella status. Lagförslaget stoppades av den tillförordnade presidenten och begravdes snabbt, men har använts som ett av den ryska propagandans allra svagaste argument ända sedan dess. Om det skulle vara sant att detta verkligen var skälet till att separatister ledda av ryska befälhavare tog stad efter stad i Donbass och den ukrainska armén gick in för att stoppa dem så skulle det vara ämne för en mycket bättre dokumentär. Den skulle kunna heta: "Världshistoriens sämsta anledning att starta ett inbördeskrig". Officiellt har cirka 10 000 soldater och civila dödats hittills i kriget och nu skriver SVT under på den befängda teorin om att de dött på grund av ett lagförslag som stoppades på ett tidigt stadium. Om Dokument utifrån inte hade sett något konstigt i filmen fram till den här sekvensen borde de åtminstone ha reagerat på detta.

* Gatustriderna i Odessa och branden i fackföreningarnas hus 2 maj 2014

Sex människor dödade i skottlossning på Odessas gator i samband med en marsch för ett enat Ukraina som attackerades av "anti-majdanaktivister". 42 människor döda i branden som bröt ut i Fackföreningarnas hus där anti-majdangruppen tog skydd mot den uppretade folkhopen. (Att några av deltagarna i den pro-ukrainska marschen är de första som dödas nämns i filmen, men framhålls inte som särskilt viktigt för att förklara vreden och våldet som bryter ut i ett senare skede.) Flera frågor hänger fortfarande i luften efter den här långa sekvensen i dokumentären: det sägs i filmen att 350 människor befann sig i Fackföreningarnas hus. Om 42 dödades i branden (som det finns olika uppgifter om hur den bröt ut), hur lyckades de övriga drygt 300 personerna ta sig ut om det stod våldsamma extremnationalister utanför som ville se dem döda? Och hur vet vi att det var just representanter från extremhögern som kastade molotovcocktails mot huset och bidrog till branden? I folkhopen var det en blandning av fotbollsfans (som kan ha vilka politiska åsikter som helst), extremnationalister och andra Odessa-bor. Dokumentären gör inga försök att leda i bevis att lynchstämningen efter dödsskjutningarna på stan hängde ihop med just den ukrainska extremhögern.

* "Ukrainska revolutionen har skapat ett monster"

Det där med monstret är en väldigt bra bild - med den viktiga invändningen att det inte är revolutionen som skapat monstret. Under Janukovytj fyra år som Ukrainas president (2010-2014) ägnade regimen all sin kraft åt att marginalisera, trycka tillbaka och fängsla sina politiska motståndare för att försvaga oppositionen - med ett undantag: de högerextrema krafterna. Regeringspartiet Regionpartiet (Janukovytj stödparti) mötte gärna representanter för högerextrema Svoboda i tv-debatter medan man ignorerade de liberala partierna. Budskapet som många väljare uppfattade var att Svoboda var det enda parti som kunde bjuda Janukovytj och hans krets motstånd. Framgångarna kom direkt: hösten 2010 fick Svoboda fler röster än någonsin i lokalvalen i västra Ukraina och 2012 kom partiet för första gången in i Verhovna Rada, det nationella parlamentet. För Janukovytj pr-strateger såg det ut som en framgång eftersom presidenten nu kunde säga till sina väljare "Det enda alternativet till mig är fascisterna och det vill ni väl inte?". Problemet var bara att Janukovytj och hans stab - med Paul Moreiras språkbruk - skapat ett monster. När protesterna på Majdan i Kiev blev alltmer våldsamma deltog de högerextrema aktivisterna ofta längst fram i gatustriderna mot kravallpolisen. Monstret skapades alltså under Janukovytj styre. Men då hade Paul Moreira förmodligen ännu inte upptäckt att det finns ett land som heter Ukraina.

* Partiet Svobodas partiledare kallas för en nyckelspelare i ukrainsk politik

Bilderna i dokumentären där Oleh Tiahnybok, partiledare i Svoboda, möter olika internationella dignitärer är från perioden direkt efter Majdan, dvs mars, april och en bit in i maj 2014. Då satt Svoboda i koalitionsregeringen som tog över efter att stora delar av Janukovytj parlamentsledamöter gått över till motståndarsidan eller lämnat regeringpartiet och Janukovytj förlorat stödet i parlamentet. Anledningen att Svoboda satt i regeringen var att alla partier i parlamentet bjöds in till den tillfälliga regeingen efter Euromajdan (och Svoboda satt redan där sedan valet 2012, se ovan). Vid nästa parlamentsval, hösten 2014, åkte Svoboda ut som parti och fick bara några enstaka platser i personval. Eftersom partiets uppgång var beroende av konflikten med Janukovytj har partiet tappat i stöd från det ögonblick den tidigare presidenten flydde landet. Idag kämpar partiet för sin överlevnad och scenerna i dokumentären, där Svobodas anhängare kastar granater och skjuter mot polisen, kan lika gärna ses som rörelsens dödsryckningar. Just vid det tillfället pågick en votering inne i parlamentet, en votering som inte gick som Tiahnybok ville. Att han är ute på gatan och inte inne i Verhovna Rada under voteringen visar i själva verket att han inte på något sätt kan kallas en nyckelspelare i ukrainsk politik. Händelsen där tre människor dödades bidrog snarare till att minska Svobodas stöd ytterligare.

* Påståendet "Extremhögern stark nog att tvinga fram sin vilja"

Nämn ett enda viktigt politiskt beslut i Ukraina under de senaste två åren som är framtvingat av en "stark extremhöger". Jag kan inte komma på något. Däremot kan jag räkna upp en rad politiska beslut framtvingade av den gamla politiska eliten och av oligarkerna för att motarbeta det reformarbete som Ukraina skulle må bra av. Men var finns extremhögern i allt detta? Återigen: scenen i dokumentären med Svoboda som attackerar parlamentet visar på det raka motsatta. Trots att tre människor dödas i attacken fortsätter voteringen som vanligt inne i parlamentet och utslaget blir det motsatta till det Svoboda vill. Slutsatsen efter den sekvensen i filmen borde alltså vara: "Extremhögern är inte stark nog att tvinga fram sin vilja".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".