Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Medelålderskrisen paddlar vidare i Den ljuva flykten

Publicerat fredag 22 april 2016 kl 12.22
Bruno Podalydès och Sandrine Kiberlain i Den ljuva flykten. Foto: Edge Entertainment.
Bruno Podalydès och Sandrine Kiberlain i Den ljuva flykten. Foto: Edge Entertainment.

En fransk komedi om en man som löser sin medelålderskris genom ett fanatiskt intresse för kajakpaddling. Ja, det är intrigen för bioaktuella "Den ljuva flykten". Roger Wilson har sett den.

Jag ska inte sticka under stol med att jag börjat känna en viss dragning till filmer som handlar om en medelålderskrisande män, allt eftersom jag själv börjar närma mig de femtio.

Och till en början så fungerar "Den ljuva flykten" ganska bra som skrattspegel för oss bortskämda medelklassmän som försöker döva känslan av meningslöshet och tomhet med konsumtion och nördiga intressen. För filmens huvudperson, Michel, som spelas av Bruno Podalydès - som också skrivit manus och regisserat, han hänger sig helt och fullt åt sitt intresse för kajaker när livets tomhet blir lite för påtaglig. Köper massor av utrustning, specialdesignade filuftskläder och en kajakbyggsats innan han ens kommit i närheten av ett vattendrag. Han flankeras av den trygga, vettiga och förståndiga hustrun som med ett överseende leende uthärdar sin mans fåfänga nycker, och med ett stillsamt leende påminner honom om när han skulle lära sig spela ukulele häromåret.

Så långt en ganska kul parodi över mäns prylfixerade materialmani. Men när Michel väl ger sig ut på sin färd på vattendragen så förvandlad det här till en annan, lite mer traditionell film om män i medelåldern. En sån där resan mot självinsikt och ett harmoniskt åldrande i första hand går via en kvinnas sköte. Och där en kvinnlig motspelare fått repliker där hon ska hylla huvudpersonens virilitet. Jag börjar skämmas å huvudrollsinnehavaren/regissören och manusförfattarens vägnar. Finns det ingen måtta på självgodheten? Om än mitt i krisen? 

"Den ljuva flykten" är en komedi med klädsam trivselvikt, som är nästan lika delar charmig som irriterande. Kanske bygger den helt på att man köper upphovspersonens och huvudrollsinnehavarens dröm om paradiset som en plats där man efter att ha varit otrogen mot sin fru kan supa sig så pass redlös på absint att man liksom bara domnar bort i en skogsdunge i skymningen. Och kanske hade filmen vunnit på att ta en varannan vatten, det charmiga och spirituella förvandlas så småningom till en rätt tjatig, irriterande och tradig krisrulle. 


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".