Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mikael Timm: Vi bor alla i Shakespeares ord

Publicerat lördag 23 april 2016 kl 06.40
Mikael Timm om kärleken till master Will
(5:31 min)
Shakespeare är alltid modern
1 av 3
Foto: Teckning: Mikael Timm
William Shakespeare. Foto: AP/TT.
2 av 3
William Shakespeare. Foto: AP/TT.
Målning: Mikael Timm
3 av 3
Mikael Timms tolkning av Macbeth

Idag för 400 år sedan avled William Shakespeare i sin födelsestad Stratford-upon-Avon. Världen över firas han genom teaterföreställningar, seminarier, filmer, konserter, lyrikuppläsningar och nyöversättningar. Men vad är det som gör författaren honom så älskad? Shakespeare-entusiasten Mikael Timm hyllar Master Will.

När jag var i bokslukaråldern så föreställde jag mig att jag skulle resa världen runt, utan bestämt resmål, bara för att se något och sedan resa vidare. Jag skulle inte ha mer bagage än vad som fick plats i min gröna jacka. Alltså en bok. Jag hade nämligen fått för mig att riktiga resenärer alltid har en bok med sig. En enda bok. I kraftigt läderband så att den överlever stormar, skyfall, övernattningar på ensliga heder, skeppsbrott, tigerjakter och annat som jag förväntade mig av resan.

Men vilken bok?

Sommaren jag fyllde 12 kom jag fram till att det skulle bli En midsommarnattsdröm, en bok jag lånat utan att ens veta att det var en pjäs och utan att någonsin ha hört Shakespeares namn, men en bok som jag läste gång på gång på gång den regniga sommaren.

När jag åtskilliga år senare verkligen gjorde min första utlandsresa gick den till Stratford-upon-Avon och jag införskaffade texten i en slags fickupplaga, med bokstäver så små att jag nu inte kan läsa dem. Sedan dess har jag ändrat åsikt i de flesta frågor men inte denna. En midsommarnattsdröm hänger med på varje resa, låt vara i läsplattan. Och där ryms Stormen, Lika för lika, Henrik IV, Första delen och nu senast läste jag Köpmannen i Venedig när jag var i staden Shakespeare aldrig såg.

Det är naturligtvis inte lika bildningsromantiskt att läsa på en skärm som i en tilltufsad volym. Men det är nog är mer Shakespeareskt, för om det finns någon författare som är gränslös är det Master Will. Att vi är så många som livet igenom återkommer till Shakespeare beror inte på att han alltid har de klokaste tankarna och han är definitivt inte bäst på dramaturgi, han skulle inte få igenom ett manus hos svenska filminstitutets konsulenter.

Hans texter lever för att de är öppna. Samma Shakespeare-pjäs kan spelas på en praktfull 1800-talsscen, på en gigantisk modern renrakad scen, i en liten källarteater eller helt utan scen. Den kan spelas av stillastående skådespelare eller av akrobater. Hans huvudpersoner är kvinnliga manliga, androgyna, svarta, vita, unga, gamla, härskare, slavar, ja inte ens alla gånger mänskliga, utan andeväsen. Det finns en Shakespeare för alla åldrar, ja, nästan alla tillfällen.

I andra akten av Som ni behagar, talar om Shakespeare ironiskt om människans sju olika åldrar. Från det hjälplösa barnet, över den känslostormande älskaren, och den medelålders som kommenterar världen, till den lallande tandlöse som väntar på döden. Indelningen är inte Shakespeares, men ingen har formulerat den så bra som han. Förstås.

 

Ändå är Shakespeares värld inte vår, renässansens England är långt borta, men alltså inte Shakespeares ord. Ingen annan författare har givit upphov till så många talesätt, Shakespeares ord är armeringsjärn som världen kan hängas upp på så att den blir begriplig. Vi bor i hans språk.

Shakespeare spelas när ett krigshärjat land får fred, Shakespeare spelas i de amerikanska storstädernas parker för människor som tror att teater är misslyckad tv, Shakespeare spelas av amatörer och av de största skådespelarna, på ålderdomshem, i kortversion på dagis.

”Shakespeare, minnets son och musernas mor” skriver den annars så korrekte Harold Bloom. Ja, det finns något hos Shakespeare får läsaren och åhöraren att vika av från sedvanliga spår.

Shakespeare själv är utvikningarnas mästare, han kan överge världens bästa intrig för en sketch vid sidan av ämnet. Till och med Hamlet låter ödet vila för ett skämt. Hos Shakespeare blir birollerna huvudroller och tvärtom.

Att Shakespeare har formulerat så många one-liners är en sak, en annan är varför pjäserna fortfarande fungerar. Svaret ger han själv:

Pleasure and action make the hours seem short, heter det i Othello. Ingen Hollywoodproducent har sagt det bättre.

Samuel Johnson menade att Shakespeare’s pjäser varken är tragedier eller komedier, allt är i ständig rörelse. Pjäserna har samma motsatspar: ondska-godhet, kärlek-hat, makt-maktlöshet. Men proportionerna ändras i varje pjäs, i varje scen. Och eftersom vi också hela tiden ändrar oss blir varje läsning av Shakespeare ny. Öppenheten, åter och åter.

Det sägs att det gått 400 år sedan hans död, men kanske har Shakespeare inte ens fötts. Det kommer en ny Master Will i morgon. Med sig har han många nya berättelser, många möjliga liv.

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".