Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Golda sov här" drar oss in i känslan av att lämna hus och hem

Publicerat onsdag 27 april 2016 kl 09.00
Katarina Wikars recenserar Suad Amirys nya bok
(2:45 min)
Arkitekten och författaren Suad Amiry.
Arkitekten och författaren Suad Amiry. Foto: Pressbild

Den palestinska arkitekten Suad Amirys debutroman "Sharon och min svärmor", om livet under den israeliska belägringen av Ramallah 2002, översattes till 19 språk. Hennes nya bok "Golda sov här" har ett tydligt ärende och är en blandform av reportage, prosa och poesi.

Om Suad Amiry i "Sharon och min svärmor" använde humorn och ironin som överlevnadsstrategi har den i "Golda sov här" inte ersatts men till viss del fått ge vika för en större vrede och uppgivenhet. Hon tar den politiska konflikten ner till familjenivå, menar att om palestinierna som folk är oupphörligen upptagna med vad de kallar Katastrofen, så är det sällan någon berättar om vad de personligen var tvungna att lämna bakom sig 1948, då staten Israel bildades. Hon frågar sina vänner, sina föräldrars vänner, ber dem berätta om huset i Jaffa eller i västra Jerusalem som de tvingades lämna hals över huvud. Den där dagen.

Hon koncentrerar sin bok till tre-fyra familjehistorier, som också visar på olika sätt att handskas med minnena. Andoni Baramki var en av Palestinas främsta arkitekter tidigt 1900-tal som också ritade många stora villor i Jerusalem, och vars familj tvingades ut ur sin 1948. Hela sitt återstående liv längtade han tillbaka, bar de rostiga nycklarna till huset, sökte processa i israelisk domstol för att få tillbaka sitt hus bara för att få veta att han sågs som en ”frånvarande egendomsägare” utan rättigheter likt 850 000 andra palestinier som hade tvingats fly. Huda, en av Suads väninnor åker en gång i veckan tillbaka till familjens hus i västra Jerusalem, går in i trädgården, ringer på dörren, bara för att bli bortkörd och polisanmäld av de nuvarande ägarna.

Husen tar gestalt, blir levande i "Golda sov här", vars titel syftar på att även den israeliska premiärministern Golda Meir bodde i ett hus som tidigare tillhört en förmögen palestinsk familj. Och denna längtan tillbaka tar sig ofta rent tvångsmässiga, besatta uttryck hos de Suad Amiry skildrar, hela livet kretsar kring denna förlust, dessa minnen, det finns ingen väg framåt. Och visst kan man säga att hon ibland generaliserar, drar alla israelerna över en kam, sådana är de, vilket också gör boken onödigt enögd, men samtidigt drivs hon av en vrede, en förlust och saknad som inte rymmer någon flerstämmighet.

Som läsare blir man även påmind om alla människor på flykt just nu, vad de tvingas lämna bakom sig, husen, husdjuren, fotoalbumen, allt som är kvar några nycklar som till slut inte ens passar i den dörr som inte längre finns.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".