Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Osvenskt på Sven-Harrys

Publicerat tisdag 26 april 2016 kl 15.04
Mårten Arndtzén recenserar Swedish Art: Now!
(2:21 min)
Nathalie Djurberg och Hans Berg "A Thief Caught in the Act (Baby Blue Owl)", 2015.
1 av 3
Nathalie Djurberg och Hans Berg "A Thief Caught in the Act (Baby Blue Owl)", 2015. Foto: Dan Kullberg
Cajsa von Zeipel, "Nine Inch Exit", 2014 och "Sometimes I buy things so that no one else gets it", 2015.
2 av 3
Cajsa von Zeipel, "Nine Inch Exit", 2014 och "Sometimes I buy things so that no one else gets it", 2015. Foto: Dan Kullberg
Hanna Liden "Everything", 2015.
3 av 3
Hanna Liden "Everything", 2015. Foto: Dan Kullberg

Först kom det svenska popundret. Sedan kom det svenska modeundret och det svenska deckarundret och det svenska matundret. Nu är det dags för det svenska konstundret. Det tycker kulturentreprenören Mikael Elmenbeck, som bland mycket annat var med och drog igång tidskriften Bon och Stockholms modevecka. Tillsammans med curatorn Oscar Carlson har han valt ut 40 unga, svenska konstnärer som får representera det svenska konstundret i utställningen "Swedish Art: Now" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.

För all del. Talang saknas inte. Själv är jag väldigt förtjust i Thomas Häméns analplugg i fossiliserad dinosauriespillning; en liten brunskimrande totempåle som både rymmer en tidsresa på omkring 140 miljoner år och ger ett välgörande lavemang åt våra konventionella föreställningar om högt och lågt, kropp och ande.

Men vad gör den till "swedish art now"?

Sist ett nationellt varumärke slog igenom ordentligt i konstvärlden var på 1990-talet - då Damien Hirst, Tracey Emin och några av deras kompisar erövrade först London och sedan Manhattan under etiketten YBA, young british art. Men dom hade gått samma konstskola nästan allihop och delade någon slags gemensam estetik, med brittisk populärkultur som en grundbult.

Sedan dess har internationaliseringen av konstlivet kommit långt, vilket det spretiga gänget i den här utställningen exemplifierar, födda och utbildade och verksamma lite varstans i världen, som de är.

Har de någonting alls gemensamt är det snarare motsatsen till speciellt svenskt, nämligen att många av dem gör saker som är hyfsat gångbara på den internationella konstmarknaden. Måleri och skulptur dominerar, färg- och materialglädjen är stor och provokationerna blir aldrig mer än kittlande - inte ens i Cajsa von Zeipels urballade ungdomsfest i Sven-Harrys takvåning.

Men som någon påpekar i ett läsvärt rundabordssamtal i katalogen, så är det speciella med svenskt konstliv snarare motsatsen till det marknadsorienterade: ett kulturpolitiskt system som gör det möjligt för en del konstnärer att jobba i långsiktiga och undersökande projekt med oklar kommersiell potential.

Flera av de mest intressanta, svenska konstnärskapen i den genren fattas på Sven-Harrys. Och de som kommit med har gjort det lite på nåder, i källarvåningens videoprogram.

Men för all del. Den sortens entusiasm som besjälar initiativet "Swedish Art: Now" kan man aldrig får för mycket av. Sven-Harrys kan gott göra det här till ett återkommande evenemang. Gärna med olika curatorer, från gång till gång. Det kan bli kul.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".