Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Så lät Shakespeare på originaluttal

Publicerat torsdag 28 april 2016 kl 09.00
Berit Nygren intervjuar lingvisten David Crystal om Shakespeares eget språk
(6:48 min)
William Shakespeare. Foto: AP/TT.
1 av 2
William Shakespeare. Foto: AP/TT.
Den brittiske lingvisten David Crystal är specialist på hur engelskan lät på Shakespeares tid.
2 av 2
Den brittiske lingvisten David Crystal är specialist på hur engelskan lät på Shakespeares tid. Foto: Hillary Crystal

Shakespeare är en av världshistoriens mest översatta dramatiker. Samtidigt finns det en rörelse som verkar för att texterna ska ha samma uttal som på hans egen tid, för att hålla hans dramatik och prosa vid liv. Bland eldsjälarna kallas det för originaluttal, på engelska "original pronounciation" förkortat OP.

- Det skapar helt nya möjligheter att spela Shakespeare, säger den brittiske lingvisten David Crystal.

- OP adds an extra opportunity. It is an extra tool. Now you have the chance to say 'well, maybe I'll do the play in op. This means that next time I do it in modern'. It doesn't matter but it allows you that extra chance to add a freshness of approach which keeps Shakespeare alive.

Den engelska som talades i 1500-talets England hade ett litet annorlunda uttal än den som talas idag, säger Crystal. Hans bevis för det är till att börja med att rimmen i Shakespeares prosa inte alltid fungerar idag, och ett av de bästa exemplen på det finns i sonetterna, som förresten alltid handlar om kärlek:

- St Valentines day, and love.

Crystal exemplifierar med sonett nr 116. Den kallas för "bröllopssonetten" eftersom den brukar läsas på brittiska bröllop och den sonetten deklameras gripande i filmen "Förnuft och känsla" av Kate Winslets rollfigur Marianne. Marianne har blivit förälskad i den rike och stilige John Willoughby, och då kärleksdrömmen har gått i kras ställer hon sig i regnet på en kulle ovanför hans gods och uttalar de kända orden om vad sann kärlek är.

- Läser man den här sonetten på dagens engelska kan man undra vad Shakespeare håller på med, för där rimmar till exempel ordet 'remove' inte alls på ordet för "kärlek" - "love", fortsätter Crystal:

- The word 'love' rhymes with words like 'prove', 'move' and 'remove'. Well, sorry - what's going on Shakespeare, dear boy? I mean do you not know how to rhyme? Well, if you go to Shakespeares time, it does rhyme.

Och så läser Crystal samma sonett med originaluttal i inslaget.

- Så här är det i två tredjedelar av sonetterna, att rimmen inte fungerar på modern engelska, säger han.

David Crystal anlitas ofta som expert på hur det engelska språket har utvecklats. Han berättar att språkvetare redan på 1800-talet försökte återskapa den engelska som talades på Shakespeares tid men att det har tagit tid för deras rön att bli en del av vår samtid. Det är först nu, på 2000-talet, som brittiska teatersällskap har vågat sätta upp Shakespeare-pjäser med originaluttal, berättar Crystal. Den första pjäsen som sattes upp på "original pronounciation", förkortat "op", var "Romeo och Julia" på "The Globe"-scenen år 2004.

- Teaterfolk är rädda för att 'op' inte ska dra publik, men det är inte olikt dagens riks-engelska. Man vänjer sig snabbt, fortsätter Crystal men sedan börjar han att berätta vad som skiljer "op" från dagens engelska:

- Det kanske låter som en dialekt från något avlägset hörn av England, men "op" har ljud som inte finns idag.

Ett exempel är ändelsen "tion" som i det engelska ordet för "uppfinning" som idag ju uttalas "invention", och så läser Crystal ur Henrik V på originaluttal. Vidare har engelskan ljud idag som inte fanns då, med ändelsen "ure" till exempel, som i ordet för "natur" - "nature", och så uttalades till exempel bokstaven "r" på ett annat sätt då. På modern brittisk engelska hörs ju "r:et" knappt:

- You know, if you've learned modern english from Britain you say things like car, cart and heart. You know it's an 'r' in the spelling but you don't pronounce it in the speach, but in original pronounciation you do.

Ok, men hur är det då möjligt att veta hur de uttalade orden på Shakespeares tid? Ja, det första är alltså rimmen, det andra hur till exempel skämt faller ut och det tredje hur orden stavades, för på den tiden fanns det inget enhetligt system för hur ord skulle stavas. Folk stavade som de pratade, berättar Crystal, och det fjärde är att det fanns en reformrörelse där folk skrev böcker om hur ord skulle uttalas.

Idag har ett tiotal pjäser satts upp med "op" och alla sonetter har "sjungits" på det. Ja, "sjungits" säger Crystal, för under den elisabethanska eran läste du inte en pjäs och gick du inte för att se en pjäs utan för att höra den, som om det var musik, fortsätter Crystal. Sedan citerar han Orsino ur Trettondagsafton: "om musik är kärlekens föda, fortsätt spela!" - först gör han det på dagens engelska och sedan på "op".


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".