Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Pia Juul äger världen i sitt språk

Uppdaterat fredag 29 april 2016 kl 07.03
Publicerat fredag 29 april 2016 kl 07.00
Jenny Aschenbrenner om I väg, på plats
(2:00 min)
Pia Juul
Foto: Lars Gundersen

Den danska författaren Pia Juul rör sig mellan de skönlitterära genrerna. Hon har givit ut en rad diktsamlingar sedan debuten 1985, men också romaner och inte minst noveller. Nu kommer hennes senaste verk med korta prosatexter, I väg, på plats, på svenska i översättning av Marie Norin och Jenny Aschenbrenner har läst.

"Det är bara en berättelse för er, men för mig är det verklighet.

För mig är det bara en berättelse men för er är det verklighet."

Se där, en av kortaste texterna i Pia Juuls novellsamling och en sort sammanfattning av författandets och läsandets grundvillkor.

Vissa av texterna i I väåg på plats är bara några rader, ett underfundigt konstaterande, några ord som naglar fast ett tillstånd eller ringar in aspekt av varandet.

Andra är betydligt längre, vecklar ut sig till noveller och hinner skapa just en berättelse, fånga en människa, skildra en bit av ett liv. Många är skrivna i jagform. Jaget ändrar skepnad från text till text men dess position, som den som samtidigt iakttar och lever situationen, den går igenom. Det är precist och lite skruvat. Absurdrealism, livsskärvor vars skevhet egentligen bara bli tydlig genom den vinkel utifrån vilken de betraktas.

Som Lennart som sitter halvt dold i mörkret och ser ett kärleksmöte och till sist sträcker fram en hand och försöker vara med lite - det ser berättarjaget, hen går därifrån.

Eller poeten i novellen Pusjkin som genomlever några dagar av författarbesök i Ryssland och genom sin klarögda saklighet inför sina egna och de andras piruetter och positioneringar bland uppläsningar och vodkakvällar får dem att blixtra till av knasighet.

Pia Juul äger världen i sitt språk, som den poet hon är. Och när det språket får bli narrativt beskriver det den vanliga människans dolda fickor vrängda ut och in.

Det är lite hisnande ibland, en oväntad dykning ner i något svart mitt en lakoniskt berättad vardaglighet. Andra gånger stillsamt tänkvärt och emellanåt drastiskt roligt. Hela tiden en njutning att läsa.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".