Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hermelinen - manipulativt om hård fot och mjuk hand

Publicerat fredag 29 april 2016 kl 09.04
Jenny Teleman försöker reda ut Hermlinen
(3:03 min)
Sidse Babett Knudsen i Hermelinen. Foto: Njutafilms.
Sidse Babett Knudsen i Hermelinen. Foto: Njutafilms.

Hermelinen är Christian Vincents historia om en förälskad sur brottsmålsdomare och en dansk fransk empatisk läkare som tillsammans ska räkna ut vem som haft ihjäl ett spädbarn.

Nja...Hermelinen vill nog handla om handen och foten. Handen det är den mjuka kvinnliga som smeker och vårdar och väcker kärleken och glittret i en förhårdnad brottsmålsdomare, och så foten, det är den hårda manliga här klädd i militärkänga som har eller inte har sparkat ihjäl en sjumånaders bebis. Om beröring och vad den får för konsekvenser handlar det. Handen sitter på en elegant och varm läkare som nu hamnat i domarens jury och foten, ja den sitter på en plågad underklassman från ett sitter anklagad för det eventuella mordet på sin bebisdotter.

Det är ett rättegångsdrama det här alltså?

Ja det kan man säga, men det är en märkligt störande film detta. Svårt att ringa in sorten. Den utspelar sig i en rättegångsal ja, och tar sig tid med det.  Fenomenet med jurytjänst tillexmepel, där en liten grupp av väldigt olika människor plötligt förs ihop ett par dagar av plikt mot samhället för att förkunna dom i rättegångar är intressant, ljuset faller på dem, på juridiska biträden, tecknare, vittnen och mitt i allt sitter den begåvade Fabrice Luchini och är otroligt förkyld och snorig och eländig i sin lyxiga domarkappa av Hermelin. Tät och deprimernade blir stämningen ibland i salen där de krossade föräldraran sitter och ljuger eller inte ljuger ochdomaren både gör sin plikt men inte bryr sig på djupet.

Det är kängans, den tunga hjälplösa våldsamma foten som skadade barnets del av filmen.

Men jag gissar.... sen kommer den mjuka handen?

Precis! Plötsligt mitt i denna sorgtröga rättegång, bjuder domaren juryläkaren på fika och en kärlekshistoria vecklar ut sig, pang, pang. De ser varandra djupt i ögonen och han beskriver sin lite obehagliga fixering vid hennes svala hand när hon gick ronden när han låg inne för ett par år sedan, hon ler, han börjar le igen, förkylningen är glömd, och filmen förvandlads helt till deras medelålders erfarna välkoreograferade flirt. Det är inte dåligt gjort, inte banalt, man tror på dem, önskar dem stort lycka till. Men var tog den hårda foten vägen? Vad hände med det döda barnet och den krossade socialt sönderklämda lilla familjen? När alltihop är klart är jag lite illamående och förvirrad. Hur manipulerad blev jag här? Har jag suttit och tittat på en liten kärleksaffär i mogen ålder som behövde en lagom dramtisk fond bara? Det här ihjälsparkade barnet var det bara rekvisita? Mycket obehagligt till sist i en oklanderligt välspelad film.



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".