Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ann Jäderlund - den vackra vardagen och de märkliga mellanrummens poet

Publicerat måndag 2 maj 2016 kl 08.00
Mikael Timm har läst Ann Jäderlunds nya diktsamling
(3:56 min)
Foto: Ulla Montan, Albert Bonnier Förlag
Foto: Ulla Montan

Sedan debuten i mitten av 80-talet är Ann Jäderlund en av våra mest omtalade lyriker, beskylld för att vara svårläst men också älskad. Nu kommer en ny samling med dikter skrivna mellan 1992 och 2015.

På sätt och vis är Ann Jäderlund inkarnationen av den moderna poeten. Hon skriver orimmad, hårt koncentrerad poesi. Lyrik som kräver en ansträngning av läsaren. Men samtidigt är hon en innerligt älskad poet, och en lyriker som nått läsare via dagstidningen Helsingborgs Dagblad och via konstprojekt. Och man behöver faktiskt bara bläddra förbi titelsidan i den nya samlingen för att förstå varför hon är så citerad. Där står det:

”Erfarenheten är ett växelfält”.

Fyra enkla, klara ord, men i dem dynamik, kraft.

Den nya samlingen består av sinsemellan olika dikter som Ann Jäderlund skrivit under en 20-årsperiod. ”djupa kärlek ingen”, är en sådan Jäderlundsk titel som bromsar in läsningen och vevar ned rutan så att en vind av frågor blåser in. Handlar det om djup kärlek eller bristen på kärlek?

Det är naturligtvis en fråga som kan ställas både i en svensktoppssång och i en ny diktsamling. Jäderlunds styrka har alltid varit att hennes språk är samtidigt så precist och så mystiskt att man bara måste följa orden vidare, även om man inte vet vart de leder. Är man bara en bråkdel så förundrad över livet som Jäderlund behöver man henne som mystisk guide. Hon är en poet, som trots att hon inte gör det lätt för läsaren, inger förtroende. ”Alla partiklar är verkliga” heter en avdelning. Svårt och lockande.

Volymen är helt vit, som Beatles vita album eller Malevitj vita dukar. Öppna ordytor vi måste fylla med våra egna liv.

Den stora världen, och med det menar jag det som fyller nyhetssändningarna, var närvarande i Jäderlunds förra diktsamling. djupa kärlek ingen är mer av grundforskning men också mer häpen, ja ibland är poeten nästan överraskad som ett barn.

Vad ska vi göra

med allt det

vi inte vet

Det som inte finns

kryper in i allting

och tar dess plats

Heter det i en dikt som konstaterar att ”det fruktansvärda är alla dessa impulser som bara försvinner för att de lämnas”. Men just de där mellanrummen i tillvaron, de där korta ögonblicken som jag efteråt misstänker innehöll något viktigt som jag själv slarvade bort, tar Ann Jäderlund hand om.

Här finns också dikter som utgår från gemensamma kulturella referensramar men tränger längre in i mysteriet:

 

Repulsion Polanski vattnets mönster i ärm-

linningen vackert hår ögon och

mjukt klackad gång in över tröskeln

 

Heter det i en svit tillägnad filmaren roman Polanski. Ja, Ann Jäderlund är en bildskapande poet, inte expressiv som surrealistiska föregångare, utan mer filmisk. Hon panorerar med orden, fångar livet i en svepande rörelse som när man drar in ett kastnät fyllt av mystiska havsvarelser.

Tema, tonfall och själva stilsorterna varierar men binds ihop av känslan för ett mysterium; ibland kristet, ibland existentiellt - alltid konkret. Svindlande vackert är det också. Och sakligt. Yta och djup i samma ögonblick, som i en Vermeer-målning. Det är bara att förundras över att sådan dikt är möjlig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".