Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Siri Hustvedt om livet, tanken och blicken

Publicerat måndag 2 maj 2016 kl 10.48
Anneli Dufva: "kanske är mina förväntningar för höga"
(2:36 min)
Författaren Siri Hustvedt.
Författaren Siri Hustvedt. Foto: Laurent Denimal.

Den amerikanska författaren Siri Hustvedt, med norska rötter, är uppskattad både för sina romaner och sina essäer. Debutromanen "Ögonbindeln" kom 1992, hennes internationella genombrott kom med "Vad jag älskade" drygt tio år senare. "Leva, tänka, titta" är titeln på den essäsamling av Hustvedt som nu kommit på svenska, i översättning av Ulla Roseen.

”Leva, tänka, titta”. Det är en så bra titel. Jag känner en väldig lust att stiga in i den värld där just de tre verben är rubriker för var sin del av boken. Hustvedts förord ger också en lika lockande introduktion där hon beskriver sig själv som ”en outsider, en obunden intellektuell vagabond”. Jag vet ju dessutom redan att Hustvedt kan vara både en god berättare och en fri och rolig tänkare. Det visade hon inte minst i den senaste utmanande och feministiska romanen Den lysande världen.

Och sedan? Jo - kanske är mina förväntningar för höga, kanske är min läsning för splittrad, men riktigt så upplyftande som jag hade väntat mig, blir det inte.

Hustvedt är oerhört ambitiös, hon är påläst och noggrann. Och i den första delen ”Leva”, som fungerar bäst, blir läsningen också livligast. Ämnena spretar – på ett roligt sätt - från hennes far till Skandinavien, sömn och migrän. I delen ”Tänka” skriver hon bra både om begrepp som verklighet och frihet – båda kopplade till föreställningar om den amerikanska drömmen och nationen. När hon rör sig kring begreppet ”den andre” i amerikansk politisk retorik, då är det riktigt bra.

Och när hon skriver om Proust, fiktion och dagens föreställningar om, och förhållningssätt till, både sanning och ett så kallat verkligt minne – då uppnår hon en levande koppling mellan essäisten och romanförfattaren Hustvedt.

Men när hon sedan via tankar om tanken – om neurologi, perception och varseblivning, om Freud… gradvis rör sig mot bildkonst – för att sedan avsluta med en rad essäer om enskilda konstnärer – då blir boken alltmer tungfotad. Det finns något slutet över flera av essäerna och de vinner inte på att läsas på rad. En viktig aspekt är ju nämligen också ett fjärde verb: skriva.

Det är som att Hustvedts hantverk och research, hennes arbete med texterna lite grand står framför både livet, tanken och blicken. Författaren håller sig själv i så strama tyglar att det blir lite tråkigt. Jag längtar efter det som också öppnar boken mot läsaren; efter något mindre duktigt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".