Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Palimpsest" om en korrupt adoptionsindustri och dess ungar

Publicerat måndag 9 maj 2016 kl 07.00
Jenny Teleman om den spräckliga Palimpsest
(2:46 min)
Omslag Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom foto Ordfront Pressbild
1 av 2
Palimpsest Foto: Ordfront Pressbild
2 av 2

En seriebok om att söka sitt jag bortom det adopterade och hur oväntat svårt det kan vara. Så vad betyder titeln? Jenny Teleman har läst "Palimpsest" av Lisa Wool-Rim Sjöblom.

Palimpsest
Handskrift, oftast på pergament, vars ursprungliga text raderats och ersatts med ny.

Adoption:
Att uppta en person som sitt eget barn

Dessa två definitioner ur NE tidigt i albumet är egentligen hela temat i berättelsen om Lisa, adopterad från Sydkorea i tvåårsåldern på sjuttiotalet, då det största exportlandet av levande barn. Hon som efter att ha pysslat om en alldeles tom kammare inombords hela sitt vuxna liv, en kammare tom på ursprungsberättelse. Eller fylld av en ganska konstig en om att på något vis komma från ett flygplan, hon som när det första egna barnet kommer och på ett märkligt vis upplever att hennes koreanska mor flyttat in i hennes kropp, inser att det är dags att börja leta.

Och "Palimpsest" blir närmast en illustrerad berättelse om ett grävjobb. En jakt på dokument. En strid på kniven med den koreanska adoptionsbyrån Social Welfare Society synnerligen ovilligt att skicka dem till henne.

Och dokument, gamla papper som legat länge i rostiga plåtskåp och laminatinklädda hyllor i bortglömda arkivrum, de har färg. En beigegul åldrad färg där bläck och stämplar bleknat. Svårt att se vad som suddats, strukits, skrivits om. Bakgrunden till alla Lisa Wool-Rim Sjöbloms bilder går i den färgen. Dokumentbrunspräcklig är bakgrunden under ultraljud och svenska dagisår, amning och luciatåg. De rundkindade figurerna med pepparkornsögon och små svarta blanka hjälmar till hår får tränga sig fram, infällda som det är, djupt in i den dominanta dokumentpapperstrukturen.

Men det är ingen historia om vuxenlivet i Sverige detta, mycket lite sägs om de nya föräldrarna, bara Lisas egen kärnfamilj är där som en het blank boll av trygghet. Utan hennes strid om och med de beiga pappersmassor som skulle kunna leda henne bakåt mot sitt eget bortlämnande lyfter istället på sårskorpor där frågor ligger under och kurar.

Hur många av de koreanska barn som kom hit kom med korrekta uppgifter om sig själva? Hur många var helt föräldralösa? Hur mångas text hade raderats och ersatts med ny allt i syfte att upptas som någon annans barn? Den kan nog landa smärtsamt hos somliga, denna rakt upprörda serieroman.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".