Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lördagskrönikan: Fredrik Wadström om hur Panamadokumenten förändrar också kulturen

Publicerat lördag 7 maj 2016 kl 08.50
"Jag tror inte att vi ännu är i närheten av hela omfattningen"
(3:02 min)
Khadija Ismayilova Foto: AP/TT
1 av 2
Khadija Ismayilova Foto: AP/TT
Fredrik Wadström. Foto: Sveriges Radio
2 av 2
Fredrik Wadström. Foto: Sveriges Radio

Panamadokumenten visade på hur en prisbelönt fängslad azerbajdzjansk journalist hade mer än rätt - och ändrade synen på en rysk pjäs. 

När den fängslade undersökande journalisten Khadija Ismayilova från Azerbajdzjan i tisdags utsågs till mottagare av UNESCO:s internationella pressfrihetspris var det inte bara en markering mot en orättvis fängelsedom. 

Det var också ett erkännande av Ismayilovas journalistiska bedrifter, som till exempel 2012 när hon granskade ett konsortium i den azerbajdzjanska mineralgruveindustrin. Affärskonstruktionen tillät konsortiet att behålla 70 procent av intäkterna medan 30 procent gick till staten. Khadija Ismayilovas undersökningar visade att bakom upplägget fanns bland andra bolag kontrollerade av döttrarna till Azerbajdzjans president Ilham Aliev samt en nära vän till presidentens familj. Bolagen var registrerade i Panama.

I december 2014 greps Ismayilova i Azerbajdzjans huvudstad Baku och i höstas dömdes hon till sju och ett halvt år i fängelse för skattebrott och förskingring, en dom som kritiserats av ett 20-tal internationella institutioner.

När sedan Panamadokumenten visades upp för världen för en månad sedan gällde ett av alla avslöjanden den där azerbajdjzanska mineralgruvehärvan. Plötsligt låg alla papper på bordet. Khadija Ismayilova hade inte bara haft rätt. Hon hade till och med lyckats hitta Panamaspåret som det verkar helt utan någon gigantisk läcka från affärsjuristerna på firman Mossack Fonseca.

Inte för att klaga på mastodontarbetet från alla inblandade i Panamaavslöjandena, det är storartat. Men nu ser vi också graden av Ismayilovas insats inne i Azerbajdzjan, trakasserierna hon fått utstå i åratal och priset hon nu betalar.

Jag tror inte att vi ännu inte ens är i närheten av att se hela omfattningen av hur Panamadokumenten kommer att förändra hur vi ser på inte bara ekonomin, samhället och journalistiken utan också kulturen. 2010 hade den lilla Moskvascenen Teatr Doc premiär på pjäsen om den ryske affärsjuristen Sergej Magnitskijs död i häkte, en förfärlig historia om tortyrliknande vanvård av en visselblåsare som gripits av de polisutredare han själv anklagat. Den ryska staten har också efter Sergej Magnitskijs död försökt ställa honom inför rätta och försvarar de inblandade polisutredarna med näbbar och klor.

Och så kom Panamadokumenten. En komplicerad räcka transaktioner visar att pengarna, motsvarande en och halv miljard kronor, som Magnitskij avslöjade blev svindlade av den ryska staten, delvis hamnade på cellisten Sergej Roldugins konto, alltså Vladimir Putins barndomsvän. Efter snart tio år återstår fortfarande mycket att utreda i fallet men hur vi ser på Teatr Docs pjäs om Magnitskijs död har redan förändrats i grunden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".