Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Djupt fascinerande i "Francofonia"

Publicerat fredag 6 maj 2016 kl 06.29
Måns Hirschfeldt har sett "Francofonia"
(2:49 min)
Ur "Francofonia".
Ur "Francofonia". Foto: uniFrance.

Ryske Alexandr Sokurov tillhör samtidens stora filmregissörer, med till exempel "Mor och son" och "Den ryska arken" på meritlistan. Hans nya film "Francofonia" är ett slags dramadokumentär om konstmuseet Louvren i Paris under den tyska ockupationen.

Det är svensk premiär idag och Måns Hirschfeldt har sett "Francofonia", och det är inte första gången Sokurov gör konstmuseifilm?

– "Den ryska arken" gjordes ju på Eremitaget i St Petersburg, och vindlade sig genom århundradena med hjälp av tusentals statister och skådespelare och var dessutom gjord i i en enda lång tagning, den hade lite av världsrekordfilm över sig på många sätt, förutom att den också var helt underbar. Och den etablerade också Sokurovs bild av museet som en tidsfarkost, som en ark . Och "Francofonia" är gjord i samma anda, men här är sinnebilden för den tidskapseln istället containern och frågan om vad som allt hamnar i rörelse, när det börjar blåsa hårt på historiens ocean.

Den utspelar sig alltså under andra världskriget?

– Ja, både och kanske man kan säga, för frågan är om den utspelar sig överhuvudtaget. Det här är dokumentär och fantasi och experiment på samma gång. Men den skildrar mötet mellan den dåvarande franske chefsintendenten för Louvren och den tyske officer som har ansvar för att flytta konsten till Tyskland, men som istället förhalar det och låter den bli kvar på de franska slott dit konsten evakuerats. Det är mycket journalfilmsmaterial från tiden, blandat med spelscener och så typiska Sokurovska fantasterier där till exempel Napoleon dyker upp som nåt slags spöke och där ett bombflygplan kan flyga på museet innergård, så det är lager på lager av olika slags film och ljud och berättande.

Det låter rätt knepigt?

– Det är det egentligen inte, fast det är udda och väldigt personligt, som när regissören i återkommande scener kliver in i filmen och försöker få kontakt med lastfartyg via Skype, ett fartyg som är fullastat med konstcontainrarna, men som riskerar att gå under och det fångar ju den grundläggande känslan om ett slags sorgens oro kring den här omaka paret som är de väldigt materiella minnesbärande grejerna på ena sidan och tidens och minnens flyktighet på den andra, att allt existerar på samma gång, men ändå är på väg ifrån oss och mot oss. Och även om det kanske inte blir en himlastormande upplevelse den här gång men det är en djupt fascinerande film.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".