Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Maggio visar tillvarons alla färger

Publicerat lördag 7 maj 2016 kl 08.00
Matilda Källén: "Jag köper nästan allt hon sjunger"
(3:12 min)
Veronica Maggio fångar nuets nyanser på "Den första är alltid gratis".
1 av 2
Veronica Maggio fångar nuets nyanser på "Den första är alltid gratis". Foto: Terje Pedersen/TT
Albumaktuella Veronica Maggio.
2 av 2
Albumaktuella Veronica Maggio. Foto: Fredrik Persson/TT

Popdrottningen Veronica Maggio släppte igår sitt femte album "Den första är alltid gratis" - lite mörkare, lite naknare, lite mer i nuet, och ett bevis på att hon har lika många som olika berättelser kvar att berätta. Kulturnytts musikkritiker Matilda Källén har lyssnat.

Veronica Maggio har slutat gräma sig över att hon inte får gå före kön till klubben, hon drömmer sig inte längre tillbaka till hemmafester eller Paris.

Hon har haft blicken vänd inåt alltsedan 00-talets introduktion och genombrottet med "Satan i gatan" 2011, men på sitt femte album "Den första är alltid gratis" banar hon bredare väg åt reflektion över sin nuvarande situation, i stället för åt återblickar eller vemod vars källa lätt ringas in.

Maggios tidigare låtar, om att vara tonåring vid Fyrisån, om blödande dansgolvshjärtan och om att vakna upp bland efterfestfimpar, har verkligen fungerat som ett tillvarons soundtrack, bland annat för det 20-åriga studentjag som stapplade hem mot Uppsalaförorten i gryningen. Men här berättar Maggio en annan berättelse, där de mörka stråk som tidigare bäddats in i ögonglimtar tar plats, och det var på tiden. Inte för att hon har blivit äldre, låt oss skrota idén om åldersadekvata teman, men för att hon trots framgångarna behövde nya berättelser, eller åtminstone nya tolkningar av samma berättelser.

För hon sjunger ju fortfarande om att vara tonåring. "Inte lika ung men lika dum", låter det på "Femton" och jag köper verkligen den deppiga insikten, att man faktiskt inte blir visare med åren. Jag köper nästan allt hon sjunger - när hon fortfarande inte vet vad hon vill ha, bara att det ska vara det bästa; när hon undrar hur man växer upp på "Gjord av sten".

Det här är svallande emotionell pop med allsångsvänliga refränger som kommer att smälta in helt friktionsfritt bland fyrverkerier och tidigare alster när Maggio begår storkonsert på Stockholms stadion senare i år. Men i och med sitt traditionsenliga byte av producenter har musiken skalats av, i alla fall några lager, fast utan att förlora tidigare albums stundvis skrämmande känsla av perfekt konstruerad nyproduktion, nu möblerad med ekon av 80-talsballader och så några stråkar. Och eftersom det ändå är så pass finpolerat, hade det nog inte förlorat på att vara ännu mer storslaget. Här finns inte en "Satan i gatan"-mängd hits, men trots att albumet inte är Maggios bästa hittills så markerar det ett litet kliv som jag uppskattar. Veronica Maggio har inte tappat förmågan att sätta tillvarons soundtrack, och här visar hon att tillvaron har flera nyanser.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".