Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lättviktigt om sårigt systerskap

Publicerat onsdag 11 maj 2016 kl 06.00
Nina Asarnoj recenserar Linda Olssons bok
(2:38 min)
Författaren Linda Olsson, aktuell med romanen En syster i mitt hus.
Författaren Linda Olsson, aktuell med romanen En syster i mitt hus. Foto: Casia Bromberg

Linda Olssons förstlingsverk "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" kom på svenska 2006 och väckte stor uppmärksamhet både för de höga försäljningssiffrorna och det faktum att författaren länge varit bosatt på Nya Zeeland. Den nya romanen, som är Linda Olssons femte, heter "En syster i mitt hus".

Titeln säger allt. "En syster i mitt hus". Huvudpersonen Maria är 48 år gammal och befinner sig i ett av livets nollägen. Just det här nolläget är förlagt till en semesterort vid spanska kusten där husen är vita och vinet väl kylt. I huset hon hyrt är antalet mänskliga kontakter nedskruvade till ett minimum, en ung flicka som städar och några enstaka grannar.

Dramatiken i detta intiga vakuum av sorg och promenader utgörs av ett hotande besök. En oönskad gäst ska invadera den vita ensamheten. En syster. Men inte ett sådant där förtroligt, feministiskt stärkande systerskap, utan bara en främling som råkade bo i samma lägenhet i tio år. Och nu är hon på väg med alla familjehemligheter och blockerade barndomstrauman i packningen.

Det finns också en död, men fortfarande provocerande självupptagen mamma, och en tvillingsyster som försvann under oklara omständigheter. Och som om det inte vore nog, även en styvpappa som öppnat dörren till flickrummet på fel sätt. Gott om traumamaterial med andra ord.

Vad är det då som inte fungerar i denna såriga familjekrönika? Inte ens som lättviktig psykologiserande underhållning? En anledning kan vara de jagsvaga huvudkaraktärerna. Berättaren Maria är en enda obegriplig härva att aggressiva impulser, människoförakt och bristande klarsyn. Hennes syster Emma är grå och genomskinlig och passerar som ett kvinnostereotypt andeväsen genom berättelsen. Och där en författare som Kerstin Thorvall låter mammahatet bli en egen genre, lyckas Linda Olsson inte ens förklara vad som var så fel med den där mamman egentligen. Hon flyter bara förbi som ännu en folkhemsfru i för trångt förklä i fel tid.

Att beskriva främlingskapet och äcklet inför dem som borde stå en närmast är verkligen ett helt underbart ämne, men då måste man leverera något mer än baksidestexten på valfritt coachpsykologiskt verk.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".