Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Jubilerande New Tide Orquesta är folkliga minimalister

Publicerat fredag 13 maj 2016 kl 08.00
Lisa Wall har lyssnat på New Tide Orquesta
(3:50 min)
New Tide Orquesta
20 år i tangons landskap Foto: Artisten

New Tide Orquesta är en fem personer stark svensk grupp som spelar nånstans i gränslandet mellan världsmusik, minimalism, tango - och maximalism. De firar sina 20 år tillsammans med två skivsläpp i år - först ut är en liveskiva som spelades in en midvinterdag den 24 juli 2014 i ett konserthus i Nova Friburgo, en stad i prefekturen Rio de Janeiro.

Längtan... tänker jag varje gång jag hör New Tide Orquesta spela:
Det är musik som strävar. Som är nostalgisk, känslostark, på väg, O-stoppbar i sitt ständiga växande...

Är det moll-tongångarna som gör det?

Men Bach ringde och ville ha sina basgångar tillbaka - men det är inget fel i att låna en bra sak; och Per Störby Jutbring som skriver all musik saknar inte precis originalitet!

Skivans start är lugn, stillsam och nästan kontemplativ. Ett smart sätt att knyta till sig en publik, tänker jag: för det är ju det här som är livekonsertens absoluta magi:
att fånga en spridd flock och rikta deras intresse mot en och samma punkt, att forma en mängd olika medvetanden till ett och samma - som alla ska höra samma sak, uppleva samma sak - som bara finns här, ikväll: och som belöning rikta sin energi tillbaka till scenen.

Det repetitiva, samspelta, långsamt byggande.
För mig som också älskar elektronisk dansmusik så är upprepningarna med de små, små fina förändringarna och den nästan matematiska precision som driver detta band framåt i labyrintiska mönster, så välbekant - och så uppskattat.

Förutom Per Störby Jutbring som spelar bandoneon så är det Josef Kallerdahl på kontrabas, Livet Nord på violin, Thomas Gustavsson på piano och Johanna Dahl på cello.

Albumet "Live in Rio" är en tajt, genomtänkt livekonsert som bygger fram mot hitten "How to climb a mountain" som självklar dramatisk höjdpunkt precis i gyllene snittet...

Ska jag försöka hitta nåt att vara kritisk mot, så är det violinens liveljud - speciellt tillsammans med bandoneon - de har många sammanvävda, suveränt spelade stämmor som ibland blir så vassa att jag sänker volymen.

Men sen skruvar jag upp den igen, för det här är en grym liveplatta, med ett grymt band.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".