Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
EUROVISION SONG CONTEST 2016

Har Eurovison humor alls längre? Hör vår expert om kvällens final.

Publicerat lördag 14 maj 2016 kl 07.22
Eurovisonexperten Carl Moberg
(13 min)
Måns Zelmerlöw, Petra Mede. Frans, Dami Im, Donny Montell, Sergej Lazarev.
1 av 6
Foto: Maja Suslin/Martin Meissne/TT
Eurovision song contest
2 av 6
Foto: Martin Meissner/TT
Eurovision song contest
3 av 6
Foto: Martin Meissner/TT
Eurovision song contest
4 av 6
Foto: Martin Meissner/TT
Eurovision song contest
5 av 6
Foto: Martin Meissner/TT
Startnummer 10. Frans som tävlar med "If I were sorry".
6 av 6
Startnummer 10. Frans som tävlar med "If I were sorry". Foto: Ronnie Ritterland / Sveriges Radio

Ikväll är det final i Eurovison Song Contest i Stockholm. Men var är robotarna, falsksången, tuttarna? Carl Moberg ser bakåt och framåt.

Du har följt Eurovision nära under den här veckan vad kan vi förvänta oss av musiken i kvällens final?

 Starka poplåtar. Förbi är tiden av balkanballader, rapförsök och etnopop. Det här är nästan uteslutande dunkande radiohits, i huvudsak framfört på engelska med mäktiga bildspel i ledskärmarna som fullständigt omgärdar artisterna. Framförallt är det många kvinnor i år med starka men ganska liknande låtar vilket jag tror kan bli ett problem för en del. Vi kan väl lyssna på ett typ-exempel av en eurovision-låt 2016 som Samra hörde vi här med Miracle. Det här är en låt som nog kommer placera sig i mitten men såhär låter det mycket i år. En refräng som upprepar låttiteln, stark kvinnlig röst och ett ganska modernt bakgrundsbeat i verserna. Det går inte att se förstås i radion men därtill är det också ofta en stordådig visuell show.

Okej så mycket samma, men är det bra då?

 Ja, det tycker jag. Eurovision blir bättre för varje år. I finalen nu skulle jag säga att det är ytterst få låtar som är dåliga. Det brukar annars vara rätt friskt med den varan; med artister som sjunger falskt, eller har fåniga gimmickar på scen. I år är det istället väldigt proffsigt från nästan alla.

 Jaha, hur märker man av det då. Kan du ge något exempel?

 Absolut, jag tycker vi kan lyssna på Australiens bidrag av Dami Im. Hon är en otrolig sångare, hennes låt är välproducerad och bidraget är rakt igenom stilfullt. Enda problemet för Dami Im som ändå är en toppkandidat är väl att det är många starka bidrag från ensamma kvinnliga artister.

 Du har varit inne på det flera tillfällen nu, att mycket låter likt. Finns det inget som sticker ut?

 Nja alltså ytterst få låtar. Märkligt nog har den svenske låtskrivaren Thomas G:son lyckats få med tävlingens enda två rocklåtar in i finalen. Cypern och Geogien. De sticker såklart ut på grund av att det inte är välpolerad popmusik. Sen är nog det mest utstickande i år Ukrainas bidrag som heter 1944 som artisten Jamala sjunger. Det är stundtals nästan lite konstmusik med tung ensam bas och en äldre flöjtsort som kallas duduk som flyger in i bakgrunden. Sen är texten självklart också en stor sak. Hon sjunger om krimtatarerna som tvångsdeporterades av Stalin 1944 och även om hon själv verkar vela lite fram och tillbaka i intervjuer om innebörden så är det väl rätt tydligt att det är en passning till dagens ryska annektering av Krim. Vi kan lyssna lite om du vill.

Okej så ett par rocklåtar och ett konstmusikstycke. Annars är det pop rakt igenom?

Ja

Men vill man ha det så?

 Nja, alltså det får var och en svara på själv. Jag personligen saknar ändå den där vulgära östeuropeiska etnopopen med trummor, svett och sex eller de totalt överdådiga balkandivorna. Vi hade ju ett bidrag från Makedonien som tyvärr åkte ut i den andra semifinalen. Den otroliga sångdivan Kaliopi som också är en stor stjärna på balkan.

Men vad beror det på att det blir strömlinjeformat på det här sättet?

 Jag tror att det beror på att de flesta har börjat ta tävlingen på så stort allvar. Tidigare har länder ibland skickat bidrag som närmast är skämtbidrag. Säkert låtar som går hem väldigt bra i hemlandet men som när de kommer ur sin kontext, alltså om komikern som är stor kändis på hemmaplan är helt okänd i resten av Europa, går upp på scen så kan det falla platt. Det finns vissa som lyckas ibland att slå även i Europa. Sen finns det hundratals exempel på när det bara är riktigt uselt. Jag har ett exempel med mig.

Det här är Aarzemneki med Cake to bake som Lettland skickade så sent som 2014. Jag bara antar att det ska vara roligt men det blir bara så dåligt. Sen finns det bidrag då som sagt som har humoristiska inslag som gör sig bra. Ett tydligt exempel på det är den ukrainske komikern Verka Serduchka som gjorde ett litet gästspel i ett humorsegment i första semifinalen. Serduchka är en sådan Eurovisionkändis nu att de inte ens behövde säga vem det är, utan fansen kände direkt igen personen som 2007 stod i någon aluminiumdräkt med en stjärna på huvudet och körde låten Dancing Lasha Tumbai, och därtill kom tvåa kan man tillägga.

Okej, men så Eurovision blir mer uppvärderat. Vad beror det på?

 Svårt att svara på. Jag tänker att det beror på att tävlingen växer. I år är det 42 länder som tävlar och det sänds över hela jorden. Numera också direkt i USA och Kina. Någonstans börjar det nog handla om både pengar och kanske också en känsla av prestige att faktiskt vinna.

 Men kommer det här bli ännu vanligare?

 Ja, det är inte omöjligt. Tävlingen fortsätter att växa, framförallt i vilka länder som visar men också antalet deltagare. Sedan 2008 har vi förvisso bara fått en ny debutant, alltså Australien. Men det är flera länder som skulle kunna gå rakt in i tävlingen och lyssnar man till Eurovision-producenten Martin Österdahl så räcker det med att bara några få länder till kommer med för att man ska behöva göra om formatet igen, kanske med regionala kval eller något annat. Då är det svårt att veta var det slutar.

 Men det här är ändå en tävling arrangerad av public service bolag. Är det rimligt att licensbetalarna ska stå för något så här stort? Borde det inte bära sina egna kostnader?

 Ja, det får man nog fråga allmänheten tror jag. Det är nog många som tycker att dagens Eurovision tar en alldeles för stor bit av kakan av licenspengarna, andra skulle säkert kunna tänka sig att lägga mer och på sikt kanske se till och med en Global Song Contest.

 Alltså hela världen? Är det möjligt?

 Nja, eller man vet aldrig. Australien är med som undantag för andra året nu men egentligen finns det tydliga regler om att tv-bolaget som skickar ett bidrag måste vara en del av Europas förlängda sändningsområde. Det vill säga från Västeuropa bort till Kaukasus och västra delarna av mellanöstern samt söder ut till Nordafrika. Men det är klart. Nu börjar USA sända i år och Kina har visat intresse. Jag kan säga att de nog inte är omöjligt men däremot osannolikt. Åtminstone inom den överskådliga framtiden.

FINALBIDRAGEN

  1. Belgien
  2. Tjeckien
  3. Nederländerna
  4. Azerbajdzjan
  5. Ungern
  6. Italien
  7. Israel
  8. Bulgarien
  9. Sverige
  10. Tyskland
  11. Frankrike
  12. Polen
  13. Australien
  14. Cypern
  15. Serbien
  16. Litauen
  17. Kroatien
  18. Ryssland
  19. Spanien
  20. Lettland
  21. Ukraina
  22. Malta
  23. Georgien
  24. Österrike
  25. Storbritannien
  26. Armenien


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".