Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Stilla stiltje I lodjurets timma

Publicerat måndag 16 maj 2016 kl 07.30
Jenny Aschenbrenner om I lodjurets timma
(2:27 min)
I lodjurets timme
Foto: Carl Thorborg

Per Olov Enquist skrev pjäsen I lodjurets timme under en period av hårt supande i Paris, han beskriver nu i programbladet hur en rödspräcklig katt visade honom vägen ut ur skrivkramp och självömkan. Och i enaktaren som hade urpremiär på Dramaten 1988 spelar en katt en avgörande roll. Jenny Aschenbrenner var på premiären av Dramatens nya uppsättning i fredags:

Rummet, pojken, våldet.

Det är inte mer än så.

Pojken i rummet, i pojken våldet. Och så frågan om nåden, om den finns.

P O Enquists pjäs I lodjurets timma är ett existentiellt ödesdrama nedskuret till ett minimum. Komprimerat till några timmar en natt då pojken som sitter inne dömd för ett dubbelmord talar med en präst. Ditkallad av läkaren Lisbeth som inte kan förstår hur hennes experiment med att ge svårt mentalt störda fångar ett djur att ta hand om, kunnat sluta så illa. Med att pojken knivskurit en medfånge, dödat katten han fått och sedan försökt ta sitt eget liv.

Det är ett samtal som förs i en cell, på en plats där en av samtalspartnerna inte kan resa sig upp och gå, han är inlåst. Men i Dramatens na uppsättning är scenrummet öppet, tomt och ljuset är tänt i salongen en lång stund innan fokus smalnar mot dramats kärna.

Också Johannes Holmen Dahls regi är öppen, saklig. Ingela Olssons präst är småsur och motsträvig innan hon mot sin vilja dras in i kraften av pojkens berättelse. Michael Jonssons pojke en trovärdig men också lite förutsägbar gestaltning av en ung trasig man med ett svart hål av smärta inom sig. Nina Fex Lisbeth vardagligt irriterad över hur inget riktigt gått hennes väg.

De navigerar genom nattimmarnas kast mellan vredesutbrott och innerlighet med en lugn självklarhet, här finns en försiktighet inför orden som är svalkande, men lite väl svalkande. Problemet är att inget riktigt sker mellan texten och dess iscensättning.

I lodjurets timma är en berättelse om hur de stora mysterierna finner sin väg in i människans hjärta genom en katt i en dubbelmördares famn. Om Guds närvaro i ett hus i en by i Västerbotten och hur han sjunger för dess invånare genom telefonledningarna under isande kalla vinternätter. Det är en skimrande vacker, poetisk text, en sådan som man kan hugga meningar ur och hålla upp för beskådan. Men när det stannar där, vid ett iscensatt beskådande av ordens skönhet, tappar de sin intensitet, sin förmåga att beröra och ge det ogripbara form och kraft.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".