Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tore Wretman - från kökspojke till portalfigur

Publicerat tisdag 17 maj 2016 kl 07.45
Karsten Thurfjell om "Tore Wretman - kökspojken"
(2:35 min)
Tore Wretman på Stallmästargården 1958.
Tore Wretman på Stallmästargården 1958. Foto: SVT Bild

Tore Wretman brukar betecknas som 1900-talets portalfigur inom svensk matlagning och gastronomi. Genom sitt händelserika liv drev han på den svenska matkulturens allt snabbare utveckling. Nu i maj skulle han ha fyllt hundra, och i kväll visar SVT första delen av en tvåtimmarsdokumentär: ”Tore Wretman – kökspojken” av Peder Carlqvist och Agneta Liljeqvist.

Det finns ett självklart drama i Tore Wretmans liv, och en nyckelscen som lika självklart måste vara med i en film om honom. Född på Lidingö i en ganska fin familj, släkt med familjen Bonnier, men med en orolig uppväxt som skilsmässobarn, ibland boende hos morföräldrarna, ibland på barnhem, med många uppbrott och 13 skolbyten betraktas den ordblinde 15-åringen som gravt obegåvad, och hans mor får rådet att inte vänta sig något, ”för Tore blir aldrig nånting i alla fall”.

Som 16-åring får denne avfälling i stället börja som lärling i köket på Hotell Continental i Stockholm 1932. Även om jobbet är hårt och behandlingen stundtals grym, lär han sig matlagning från grunden med en odiskutabel känsla för tradition och kvalitet, som han bär med sig ut i världen på sin gesällvandring för att ta revansch.

Han var inte särskilt ordblind, visar det sig. Han läser, han skriver, han bildar sig, och inte minst, han visar sig ha en nästan osannolik social kompetens.

Vi hoppar fram till Gastronomiska akademiens ’instiktande’ som Sten Broman sa, på Restaurang Riche i Stockholm den 6 november 1958. Den då 42-årige Tore Wretman är värd för evenemanget och den som utses till ständig sekreterare. Med Riche, Teatergrillen och Stallmästaregården, dit alla går för att äta och synas, är han krogbranschens obestridde ledargestalt som har ett finger med i allt som händer, och den som fått statens uppdrag att ta över Operakällaren och leda den stora renoveringen, ett äventyr som nästan går över styr, och slutar i, låt oss säga skandalsuccé. Han är redan en kändis genom det populära radioprogrammet ”Novisen vid spisen” och snart också i TV. Vore han fotbollsspelare skulle man säga att han är i sitt livs form, och det behövs, för restaurangbranschen befinner sig i ett dödläge. Svenska uteätare håller yrvaket på att vänja sig vid ett liv utan motbok, och servitörerna har fortfarande ett reflexmässigt ”det ska inte vara mer här” på tungan så fort en gäst råkar skratta.

Allt kan bara bli bättre, och tack vare Tore och hans lika skickligt valda medarbetare blir det radikalt mycket bättre ganska snabbt, givetvis med hjälp av en ekonomi som aldrig visar annat än ökande siffror.

Hans stora skara lärjungar som länge dominerat restauranglivet tröttnar aldrig på att förklara att Tore Wretman i princip ensam banade kockens väg från misskänd slusk till respekterad stjärna genom ett oförtröttligt opinionsarbete. När han som hovtraktör och hedersdoktor lämnar offentligheten 1998 galopperar utvecklingen vidare i en sällan skådad fart.

Tore Wretman begravs i en fullsatt Jakobs kyrka i mars 2003, och domprosten Lennart Koskinen tar till stora ord: ”Jag tror inte att Vår Herre tar illa upp om jag kallar Tore för 1900-talets Mat-Jesus.”

Den svarta kistan med Tore Wretmans stoft bärs sedan ut ur kyrkan av sex kockar i vita jackor, och nog blir man lite fuktig i ögonvrån.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".