Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
FILMFESTIVALEN I CANNES 2016

Dokumentär i Cannes om diktaturåren i Tchad

Publicerat torsdag 19 maj 2016 kl 07.37
Intervju med Mahamat-Saleh Haroun
(2:32 min)
Mahamat-Saleh Haroun
Mahamat-Saleh Haroun Foto: Roger Wilson/SR

Regissören Mahamat-Saleh Haroun från Tchad har varit ett återkommande namn på filmfestivalen i Cannes, med filmer som "Mimi" och "Grigris" och "En man som skriker". Till årets festival har han kommit med en dokumentär som uppmärksammar offren under diktatorn Hissène Habrés styre i Tchad. Genom sin polisstyrka DDS lät Habré avrätta omkring 40 000 personer under de åtta år han styrde landet, och han torterade också systematiskt meningsmotståndare.

Mahamat-Saleh Haroun tycker att historien i hans dokumentär nästan påminner om en Hollywoodfilm. Berättelsen om hur offren för tortyren under diktatorn Hissène Habrés styre av Tchad, nu organiserat sig och varit drivande i kampen för att Habré skulle ställas inför rätta för sina brott. Något som faktiskt blev till verklighet 2015 i Senegal, även om domen ännu inte fallit.

Det var mellan åren 1982 och 1990 som Habré styrde i Tchad. Och man räknar med att omkring 40 000 personer avrättades under hans styre, utöver det finns det också mängder av fångar som utsattes för tortyr. Det är deras historier vi får höra i den här dokumentären. Fruktansvärda berättelser om hur fångarna behandlades i fängelset. Några av dem som vi möter i filmen har rena funktionshinder som en konsekvens av tortyren. En har mist ett ben, en annan har förlorat synen på ett öga. En tredje börjar gråta när han minns tillbaka på när hans käke slogs ur led av fångvaktarna.

Den här dokumentären får mig att tänka på historierna i Joshua Oppenheimers filmer om Indonesien, The Act of Killing och The sound of silence, trots att Mahamat-Saleh Haroun har en nästan motsatt estetik som regissör. Här berättar folk rakt upp och ner om vad som hänt, många av dem är helt avstängda och nästan sakligt torra när de berättar om sina upplevelser.

Det är förstås rent symboliskt extra viktigt att visa den här filmen i just Cannes, eftersom Frankrike tillsammans med USA stöttade diktatorn Hissène Habré, eftersom hans regim ansågs vara en bra allierad mot grannlandet Libyen under Khadaffis tid vid makten.

Före premiären i Cannes så visades filmen faktiskt i Tchad, bland annat för en del av de medverkande. Och det viktigaste för dom var att filmen nu för alltid dokumenterat de brott som begåtts. Och att hela världen kan ta del av deras lidande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".