Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
FILMFESTIVALEN I CANNES 2016

Ilska mot brittisk byråkrati i Ken Loachs "I, Daniel Blake"

Publicerat torsdag 19 maj 2016 kl 12.10
"De reducerar människor till siffor"
(5:15 min)
"I, Blake" av regissören Ken Loach
"I, Daniel Blake" av regissören Ken Loach

I huvudtävlan i Cannes filmfestival har regissören Ken Loach överraskat kritikerna positivt med "I, Daniel Blake". Vår kulturkorrespondent har träffat manusförfattaren Paul Laverty och skådespelarna Dave Johns och Hayley Squires.

"I, Daniel Blake" handlar om en man som enligt läkarna är för sjuk för att jobba efter en hjärtattack, men enlighet myndigheterna för frisk för att vara hemma så han blir utan sjukpeng och måste vara aktiv arbetssökande för att få statligt bidrag.

– Mat, tak över huvudet och värme Det är grundläggande och det finns fortfarande folk i världens femte största ekonomi som kämpar för det. Och det är fördjävligt säger Paul Laverty som skrivit manuset till "I, Daniel Blake".

Manuset bygger på stora mängder research från olika socialkontor i England. Han har intervjuat många människor och låtit de berätta om sina erfarenheter. Och sen har kan kokat ner dessa historier till ett manus och gett det live genom de två huvudpersonerna Katie och Daniel.

I filmen ser vi hur både Katie och Daniel fastnar i ett krångligt byråkratiskt system när de söker bidrag. Katie är arbetslös och ensamstående och Daniel är sjuk. Och deras vänskap börjar i en konflikt på ett myndighetskontor för bidrag där Katies sena ankomst gör att hennes ekonomiska medel blir frysta.

De båda skådespelarna Dave Johns och Hayley Squires känner igen sig i filmens huvudpersoner. De har sett dom i verkligheten. Hayley Squires som spelar Katie berättar att hon växte upp med kvinnor som var som Katie.

När vi pratar så är det tydligt att de båda skådespelarna är berörda, förbannade över att England utvecklats åt ett håll där, som de säger, medmänsklighet vikit undan för byråkratiska modeller.

– Du vet, dom reducerar människor till siffor, säger Dave Johns.

– Det borde vara mer mänskligt, och det är vad Ken Loach gjort med den här filmen, fyller Haylee Squires i. Det är en fälla….

Kakelplattor ramlar ner av fuktskador när Katie försöker gno bort smutsen från de förra hyresgästerna. Tårarna trillar under filmvisningen. Delvis i frustration och delvis i en sorg över att se Katie och Daniel kämpa för att behålla värdigheten när magen skriker och elen är borta så att barnen fryser.

En scen är extra stark, när Kate går till ett ställe där de delar ut gratis mat till fattiga och inte kan hålla sig utan börjar äta en burk kalla bönor i smyg. Och sedan gråter av skam.

En scen som, likt många andra, hänt på riktigt, berättar manusförfattaren Paul Laverty. Han berättar om ett möte med en ung man som heter Jack. Och som trots olika timvikariat ändå inte hade råd med mat.

– Vem går hungrig i det här landet? frågar sig Paul Laverty. Jack talade om sin hunger på ett vardagligsätt och just vanan när han beskrev sin situation var det som berörde. Att det finns människor som inte har råd med mat i England idag.

Paul Laverty vänder sig stark mot att människor i det byråkratiska systemet blivit till klienter och kunder snarare än medborgare med rättigheter och skyldigheter.

Han säger att det är vad Daniel Blake i filmen vill, att vara en medborgare i ett samhälle med ett fungerande välfärdssystem. 

Paul Laverty önskar att medborgarskapet ska återtas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".