Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

I love Dick - ett imaginärt förhållandes angelägna efterskift

Publicerat fredag 20 maj 2016 kl 12.19
"Dick, du är ju en okomplicerad kille."
(3:05 min)
Chris Kraus
Chris Kraus Foto: John Kelsey

På tjugo år har tiden hunnit ifatt denna feministiska klassiker. 1997 kom den ut första gången i USA I Love Dick av Chris Kraus, författare, konstnär, filmskapare, redaktör, kritiker och professor i kreativt skrivande. Nu kommer den slutligen på svenska med sin engelska titel i behåll.

Obligatorisk läsning. Första delen heter Scener ur ett äktenskap. Chris och Sylvère ligger inte längre med varandra. Han är uppburen kulturman i New York hon tjugo år yngre, f d fattig experimentfilmare från Nya Zeeland. De träffar en av hans kolleger Dick och hamnar en kväll på eftersläckning hemma hos. Han är kritiker, solitär, en cowboy. Chris känner själarnas gemenskap, ett konceptuellt knull i huvudet. Hon blir besatt, börjar skriva kärleksbrev till Dick, inviger sin man i processen, de blir båda helt besatta av denna enda kväll och ett tre minuter långt telefonsamtal, ett sorts konstprojekt tar sin början, Dick förenar Chris och Sylvère igen, livet blir lite mindre tråkigt men vad ska de göra med alla dessa hundratals sidor text de båda skrivit till Dick? De jämför sig med konstnären Sophie Calle som också gör analytisk konst av det hon framkallar och iscensätter ur livet. Dick vill inte vara med, inte skriva en fiktiv introduktion till de publicerade breven och Chris lämnar Sylvère som tolkar hennes besatthet som ett ständigt behov av att bli avvisad av tysta män.

I del två är det byte av perspektiv, jag. Jag jagar Dick, som är arrogant, nonchalant, vill vara ifred, tar saker personligt fast Chris någonstans på vägen höjer upp denna besatthet till en fallstudie som illustrerar generationer av kvinnors usla villkor. Hon beslutar sig för att lösa problemet med heterosexualiteten före fyrtio. Han är egentligen inte nödvändig bara platsen där alla trasiga trådar av minne, erfarenhet och tanke binds samman. Breven innehåller alltmer teori om anorexi, schizofreni, åldrande, konst och beskrivningar livet på landet. Och samtidigt har skrivandet sett till att ta död på de eventuella känslorna för länge sen.

Om man som jag läst Kate Zambrenos hyllade hybridbok Hjältinnor först och vet att hon har Kraus som modell och mentor inser man den frihetspotential som I love Dick erbjuder unga generationer kvinnor, och kanske oss alla. Att göra om saker som irriterar en till konst, göra världen mer intressant än de personliga problemen genom att göra dem sociala, avslöja omständigheterna bakom. Kraus erbjuder en väg att hantera sårbarhet som filosofi. Låt misslyckandet bli en del av undersökningen.

Och Kraus är också krass, smart och jävligt rolig: ”Om förförelse är en grogg så måste misär vara spriten”. Och vad lär oss slutet på I love Dick om inte: Det är dags att publicera nu.

Jag kommer att tänka på Stina Aronssons Feberboken från 1930, den om hennes romans med Artur Lundkvist: ”Detta är slutet mellan två ordtränade individer med förhandskunskap”.


Katarina Wikars

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".