Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Så infallsrikt att det blir långtråkigt"

Publicerat onsdag 25 maj 2016 kl 06.36
Jenny Aschenbrenner om Alice i Spegellandet
(2:03 min)
Alice i spegellandet
Foto: Picasa

Alice är tillbaka, nu kommer ännu en påkostad, svulstig film baserad på Lewis Carrolls klassiska barnböcker. 2010 regisserade Tim Burton Alice i underlandet, nu när det är dags för Alice i spegellandet är det James Bobin som står för regin. Men Mia Wasikowska är fortfarande Alice, Anne Hathaway den vita drottning och, framför allt, Johnny Depp gör den galna Hattmakaren. Jenny Aschenbrenner har sett filmen.

Alice är kapten på de sju haven, hon överlistar livsfarliga pirater och styr sina skuta tvärs genom sylvassa klippor, djärv och oförvägen som få. Hon landar på båda fötterna på Londons kajer och konfronteras där raskt med patriarkatets smutsigaste sidor men bekämpar dem. Hon kliver genom spegeln in i Underlandet där hon räddar alla från en tidsrelaterad kollaps och sin kära vän den galna hattmakaren från bleka döden i bara farten

Ja, detta är en Alice extra allt. Såväl skådespelare som estetik känns igen från Tim Burtons Alice i Underlandet från 2010, men här har denna värld av grinande katter, talande möss och nervösa kaniner blåsts upp än mer, fyllts till bredden av visuella fantasterier och hisnande situationer. Mia Wasikowskas Alice har vuxit ytterligare några snäpp från flickebarnsversionen och är en kvinna med mod och mannakraft och väl så.

Man följer henne gärna in genom spegelns glas till den ljuvliga eviga tebjudningen, persongalleriet är fullständigt bedårande, liksom scenerier och kostymer. Men något kuriöst, som Alice själv skulle ha uttryckt det, händer när en redan så vilt associativ, färgsprakande och snudd på psykotiskt metaforrik värld som Lewis Carrolls maxas på det sätt som James Bobin gör här. Det blir så infallsrikt att det blir långtråkigt. Det ena snubblar på det andra som leder till det tredje och till sist längtar man bara efter en stunds stilla absurdism.

På samma sätt blir den nyskrivna intrig som Carrolls rollfigurer här stoppats in i ett fyrkantigt tillrättaläggande av den gränslösa knasighetens universum. Och det är ju verkligen synd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".