Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sophelikoptern flyger i skymningen

Publicerat fredag 27 maj 2016 kl 09.09
"Det går inte att planera fram en originell berättelse"
(2:33 min)
Från filmen Sophelikoptern, The garbage helicopter. Foto: Pressbild
Från filmen Sophelikoptern, The garbage helicopter. Foto: Pressbild

Åker, grillkiosk, väntrum. Betydelsen av en humla. Jenny Teleman har sett en självmedveten berättelse om Sverige. 

Det är en mycket självmedveten berättelse detta, om två bröder och en syster som åker hundra mil genom Sverige för att lämna tillbaka mormors klocka som varit trasig, fortfarande är trasig eller så kanske den inte är trasig utan bara lite egen. Hela resan genomförs i stora svartvita stillastående kompositioner av åker, grillkiosk, väntrum till högst sparsmakad dialog.

Nu har de byggt världens största osthyvel i Ånäset. Ni får ta kort på det när ni åker. Och i Gävle har de byggt väldens största gem.

En sådan dialog räcker fint för en halv långscen. Så mycket Roy Anderson bor i varje ruta. Tunbjörk, Jarmuch bröderna Cohen, bröderna Kaurismääki. Jag menar inte att slänga runt med namn men förebilderna trängs här för att bidra med sin arvedel.

Självmedveten, säger du - vad menar du med det?

Jag menar att Sophelikoptern nästan beställer fram sig själv medan den rullar på, nu berättar vi detta med "stillsam lakonisk humor" det blir alltid elegant, vi filmar scenerna så att även icke-händelserna får rum. Då blir en humla betydelsefull. Vi använder uttryckslösa ansikten, då vet vi inte vilken känsla som styr scenen det blir alltid en särskild spänning i osv, osv Det är inget dåligt resultat, rekvisitan är bra, varken rytm eller foto skakar och brodern som kör bilen har en cool hatt men det går inte riktigt att planera, ORGANISERA fram en originell berättelse

Vad vill Sophelikoptern berätta då?

Den vill iaktta landet Sverige. Igen. Dess tomma offentliga utrymmen, dess vänligt pedagogiska sätt att misstänka och tala långsamt på engelska med de som har svart skägg, skogen, fixering vid kor, dess existentiella hjälplöshet fångad i dikt av Ekelöf. Det är såklart inte fel att se detta om och om igen och så ser kanske vårt land ut. Men en stabil inåtväxt man som plötsligt kortvrålar GÖR NÅT! i en bar, bredvid tysta människor på rad som inte reagerar - det är faktiskt en av få visuella bilder av Sverige vi riktigt spikat redan.

Det finns en scen som skiljer sig, en dröm som mormor har. Där barn hoppar på studsmattor, hennes händer ses som smutsiga, hon har ett riktigt ansiktsuttryck , sophelikoptern kommer dundrande till sist - och jag undrar om det inte den mer uppskruvade förhöjda platsen som regissören Augustsén ska försöka hitta till igen. Den var egen.

 Regissören Jonas Selberg Augustsén har tidigare gjort "Höstmannen" på meänkieli, "I myrlandet" på samiska och nu Sophelikoptern" på romani.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".