Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kullahusets lockande hemlighet

Publicerat måndag 30 maj 2016 kl 07.00
"En kulturgärning, och en mycket vacker sådan"
(3:04 min)
Figur 3: "Översiktskarta över Kullahusområdet".
1 av 3
Figur 3: "Översiktskarta över Kullahusområdet". Foto: William Aronowitsch
Figur 1: "Kullahuset, översiktsbild".
2 av 3
Figur 1: "Kullahuset, översiktsbild". Foto: William Aronowtisch
Sten Eklund (1942-2009)
3 av 3
Sten Eklund (1942-2009). Foto: Privat

Kullahusets hemlighet. Det är den fantasieggande titeln på konstnären Sten Eklunds mest omtalade verk: en serie grafiska blad som alla avbildar samma, påhittade plats. Och en ramberättelse om hur den upptäcktes av en ung vetenskapsman en sommar i mitten av 1800-talet. Serien visades första gången 1971 och Sten Eklund gick bort 2009, men nu har bilderna från Kullahusområdet samlats i en bok tillsammans med essäer av Lotta Lotass, Torsten Ekbom, Ulf Linde och Sten Eklund själv.

Vad kan vara mer lockande än en okänd plats?

På verklighetens kartor är de vita fläckarna utraderade. Världslitteraturen däremot, är full av dem. I synnerhet den sort man slukar som barn.

Men det okända förblir sällan okänt. Klädskåpet hos C.S. Lewis leder till en värld som visserligen är fantastisk, men i allt väsentligt en spegelbild av vår egen.

Men om vi skulle snubbla över en helt okänd plats? En som inte låter sig infogas i vår förståelse av världen, utan förblir obegriplig.

Det är precis vad den unge botanikern J.M.G. Paléen gör sommaren 1849. Under en fältexkursion i ett ospecificerat "norr" - djupt in i vidsträckta barrskogar - upptäcker han något slags koloni med odlingar och växthus, andra märkliga byggnader - och en gruva.

Nog så välbekant, vid första anblicken. Men alltihop blir allt mindre begripligt ju närmare Paléen studerar det. Vad är det för märkliga växter som odlas här? Vad är det för besynnerliga maskiner? Och varför omges hela området av ett mystiskt magnetfält, som tycks påverka minnet hos den som utsätts för det?

Tyvärr finns det ingen att fråga, områdets invånare - om det finns några - är som uppslukade av jorden. Det enda Paléen kan göra är att dokumentera, rita kartor och samla preparat.

Och det är alltså de här bilderna som utgör stommen i Kullahusets hemlighet. Sten Eklund använder samma teknik som man finner i planschverk från Paléens tid - kopparstick färglagda med akvarell - och själva uttrycket hör också hemma i den klassiska vetenskapstraditionen. Det ger bilderna en åskådlighet som framhäver det märkliga i motiven.

Vi ser dem klart och tydligt, men förstår dem inte. Precis som Paléen.

Han återvänder, enligt berättelsen, till civilisationen och ägnar resten av sitt liv åt att försöka förklara det han sett. Men förgäves. Kullahusets hemlighet förblir ointaglig.

Bonniers utgåva är en kulturgärning, och en mycket vacker sådan - utan att behöva brösta sig i kaffebordsformatet. Istället ligger krutet, helt i Sten Eklunds anda, på detaljerna och den filosofiska diskussionen.

Lotta Lotass läser verket, bland annat, som en kritik av sin tids rationalism och framstegsoptimism. Eklund verkar framförallt ha sett det som en sorgesång över den moderna människans främlingskap inför naturen, sig själv och kanske Gud.

Jag fastnar för Kullahuset som en metafor för konsten. Paléens upplevelse, skriver Torsten Ekbom, "tycks vederlägga hela den etablerade världsordningen". Den blir en anomali, ett hål i universum, som ställer allt på ända och öppnar världen på nytt. För honom, och för oss.

Mer sådant!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".