Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Taggiga frågor och irrandet som metod i Bachmanns föreläsningar

Publicerat tisdag 21 juni 2016 kl 09.00
Katarina Wikars läser "Utplåna fraserna" av Ingeborg Bachmann
(2:52 min)
Ingeborg Bachmann föreläser
Ingeborg Bachmann föreläser Foto: Nora-Schuster

Den österrikiska författaren Ingeborg Bachmanns roman "Malina" och hennes samlade dikter, likaså hennes brevväxling med poeten Paul Celan är tidigare översatta till svenska. Nu kommer hennes föreläsningar för studenterna i Frankfurt , "Utplåna fraserna", en handbok i motstånd.  


Utplåna fraserna, sa hon, Ingeborg Bachman under en av sina Frankfurt-föreläsningar i poetik på universitetet och som sedan sändes i radio. Och vad menade hon med det? Att författaren ständigt måste misstro varje ord, tänkandet vara den moraliska drivkraft som alltid föregår det nya språkets gångart. Hennes utgångspunkt var: allt som kan sägas om verket är svagare än verket, och hon hade blivit ombedd att ställa frågor om sin samtids diktning men Ingeborg Bachmann vore väl inte Ingeborg Bachmann om hon inte ifrågasatte själva utgångspunkten: Vilka frågor? Sådana som redan ställts? Ska här rentav ges svar? Först efteråt när tidens fraser är borta finner vi språket för samtiden, sa hon. Hennes tänkande var aldrig linjärt utan fyllt av tvivel, och hon visste som det står i förordet, att det negativas väg också är en väg.

 Att Ellerströms nu ger ut en så tunn grå fin bok med hennes föreläsningar och ett och annat återfunnet tacktal är en kulturgärning. Att få ta del av dessa Bachmannska resonemang som inte går rakt fram utan kretsar kring det aningen abstrakta ämnet, och när hon citerar författare gör hon det ofta ur minnet, mer vad hon ville att de skulle ha sagt än vad de sa, kanske.

Jag är hänförd över denna uppmaning, att försöka hitta ett nytt språk, det som styr våra aningar. Hon uppmanar studenterna– tänk inte utifrån en grund, det är farligt- tänk utifrån flera grunder. Det här är resonemang att sakta införliva, irrandet som metod. Hon kan också vara skarp som om surrealisternas flirtande med våldet, dess ouppklarade rest, eller påminna om Kafka som menade att varje bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss.

Bachmann vill något med litteraturen, vad den nu än är, hur som alltid oavslutad, och dålig på att dö, som hon sa. Författaren måste försöka vinna en ny värdighet. Och frågorna? Tillbaka till de vassa taggarnas, sa hon.

Och så slutligen en betraktelse över hennes sista stad, Rom. Jag måste erkänna, skriver hon, att jag här har lärt mig att dra jämt med de andra.

Och jag ber bara: mera Ingeborg Bachmann, översatt till svenska. Hon skärper ens sinnen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".