Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svärta och ljus, hopp och misär i återupptäckta noveller

Publicerat tisdag 31 maj 2016 kl 07.00
Jenny Aschenbrenner om Lucia Berlins Handbok för städerskor
(2:48 min)
Lucia Berlin
Foto: Buddy Berlin

Den amerikanska författare Lucia Berlin dog för över tio år sen men det är först nu som hennes noveller fått den stora uppmärksamhet de förtjänar. Ett urval av hennes berättelser om barndom, systerskap och alkoholism har samlats i en tjock volym som höjts till skyarna av läsare och kritiker i hemlandet. Nu kommer den också i svensk översättning av Niclas Hval med titeln Handbok för städerskor. Jenny Aschenbrenner har läst.

Hör även kritiksamtal i P1 Kultur om Lucia Berlin - längst ner i artikeln!

En kärlekshistoria mellan en alkoholiserad medelålders fyrabarnsmor och en ung pojke med ett brottsregister, berättad ur deras gemensamma advokats synvinkel, den korrekte lille humanisten som ur deras kaotiska passion mjölkar livskänsla.

En städerska och hennes blick på husen hon städar. Könshåren i soffan. De dödas hus som ska städas inför bouppteckningen - de sparade minnena som barnen ser på med fasa.

I Lucia Berlins noveller flödar liv fram, ofta sådana liv som levs vid sidan av den breda raka vägen i mitten och även när mer rekorderliga samhällsmedborgare får föra berättelsen framåt möter vi dem när de halkat ner i dikesrenen. När en syster fått cancer och det ger storasyster chansen att komma nära för första gången på decennier, flytta in i hennes hus, leva i den stillastående väntan på döden tillsammans med henne.

Ibland är människorna skruvade, störda, nästa groteska. Som den tandmorfar som i åratal byggt på sitt mästerverk: sina egna tänder i exakt återgivning, och får sin dotterdotter att dra ut alla tänder ur hans mun för att i triumf ersätta dem med den perfekta lösgommen. Men också då finns en jordnära vardaglighet kvar, en lakonisk ton, en berättarröst inifrån skeendet, väl förtrogen med varje nyans.

Det är uppslukande läsning, hypnotiskt nästan.

Efter hand växer en större berättelse fram ur de korta novellerna i Handbok för städerskor. Några teman återkommer igen och igen: Det är äktenskapen, först med mannen som lämnade dem, senare med jazzmusikern och sedan heroinisten. Det är de fyra sönerna. Systern som dör i cancern. Modern som söp sig genom hela döttrarnas barndom, instängd i sitt sovrum. Nunneskolan och stålkorsetten.

Det är landskapen och städerna. Tvättomaterna och de dammiga gatorna - New York, New Mexiko, Chile och Mexiko.

Och inte minst, den egna alkoholismen, osentimentalt, brutalt och skamlöst beskriven. Mötena med de andra alkisarna utanför spritbutiken tidigt en vardagsmorgon, för den nödvändiga spritillförseln före frukost, innan barnen ska skickas till skolan.

Det är berättelser som gräver sig in mot livets mitt från olika håll, varje novell en ny ledtråd som läggs till de andra och bildar en sorts roman om ett liv.. Ett språkligt utforskande av livsvillkor, med vidöppen blick inför alla komplexa lager av svärta och ljus, hopp och misär. Modigt, berörande och fascinerande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".