Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

För mycket handling bland hemligheterna i "Det nionde brevet"

Uppdaterat onsdag 1 juni 2016 kl 06.21
Publicerat måndag 30 maj 2016 kl 14.19
Katarina Wikars läser Det nionde brevet av Catrin Ormestad
(2:07 min)
Catrin Ormestad har skrivit en roman om vad som kan finnas i en by
Catrin Ormestad har skrivit en roman om vad som kan finnas i en by Foto: Heléne Karlsson

Catrin Ormestad är Svenska Dagbladets korrespondent i Israel och har tidigare publicerat reportageboken "Gaza – en kärlekshistoria". Nu gör hon skönlitterär debut med romanen "Det nionde brevet".

Det är begravning på Gräsö i Roslagens skärgård. Matriarken Lea Höjer på Sumpens gård är död. Det är i början av 2000-talet, men det är samtidigt slutet på en epok, mjölkböndernas, det öppna jordbrukslandskapets. Snart ska bara sly och snår återstå.

Sonen Walter har aldrig lämnat gården, och till begravningen har också hans enda dotter, Juliana, återvänt från Indien. En mystisk man står längst bak mot kyrkväggen. Vem är han? Vad vill han?

Bara genom att kalla en bok för "Det nionde brevet" anar man som läsare djupa hemligheter i kvarlåtenskapen som ska vända upp och ner på allt. Och det är också en bladvändare som manar till sträckläsning hon skrivit, Catrin Ormestad, om begravda drömmar och bortträngda känslor. Med en djup kunskap om enslighet och ö-mentalitet men också kärlek till platsen och brukandet av jorden, tycks det mig. En gång för längesen kom Lea som ung piga till ön för att gifta sig med den TBC-sjuke sonen i gården, och bli kvar, köpa upp värdefull mark och utöka sitt imperium. Många tidsplan löper parallellt i "Det nionde brevet", det finns ett 1955 då Walter var ung och ett romskt tivoli slog sig ner på åkern en midsommar, och allt hade möjlighet att förändras.

"Den nionde brevet" ställer bofastheten mot rotlösheten, instängdheten mot flykten men hamnar ibland nära en sorts karikatyr i personteckningen. Det är också som om Catrin Ormestad bara måste reda ut vartenda hopskrynklat frågetecken, vilket är synd.

"Det nionde brevet" har helt enkelt för mycket handling.

Katarina Wikars

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".