Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lekfullt på allvar om Tove Ditlevsen

Publicerat onsdag 1 juni 2016 kl 11.52
Jenny Aschenbrenner om Tove Tove Tove
(2:20 min)
Tove Tove Tove
Foto: Natascha Thiara Rydvald

Det råder sedan några år tillbaka Tove-feber i Danmark. Författaren Tove Ditlevsen som dog 1976 var en av landets mest tongivande författare under sin levnad och har nu fått en renässans. Danska scenkonstkollektivet Sort Samvittighed har gjort föreställningen Tove! Tove! Tove! som just nu gästar Kulturhuset stadsteatern i Stockholm.

Tove, Tove, Tove gråter tjocka tårar av rosa glitter, Tove, Tove, Tove är flickmänniska och konstnärsmonster och kvinnohaveri och hon bär sitt trasiga barn med sig genom livet.

Det är så fint och finurligt, hur det danska scenkonstkollektivet Sort Samvittighed och regissören Elisa Kragerup tolkat och gestaltat den folkära danska författarenTove Ditlevsen och hennes drastiska, känsliga och självdestruktiva själ och uttryck.

De är fem Tove på scen, en av dem, kompostiören Jeanett Albeck, bär med sig ett instrument i nästan alla scener, texterna sjungs fram, reciteras och spelas. Tillsammans bildar de Tove, ibland en barn-Tove och hennes mamma, ibland en mamma-Tove och hennes barn, men mest bara Tove. Kvinnan som genomgick fyra skilsmässor, flera avgiftningar och misslyckade självmordsförsök innan hon dog för egen hand 1976. Barnboksförfattarinnan med egen frågespalt om vardagsproblem i Familie-journalen, den finstämda poeten och den rasande uppriktiga självbiografiska författaren.

Hennes liv återberättas i brottstycken, genom hennes egna texter, men framför allt iklädd en lika drastisk och kompromisslös form som hon levde sitt liv igenom. Formen är budskapet, texten är vägvisaren.

Dansscener och stiliserade tablåer blandas med dialog och självmedvetna scenframträdanden. De fem Tove bär peruker av hennes karaktäristiska frisyr, de sätter ibland på sig dumflinande babymasker och blir otäcka barndemoner, ett ont samvete eller ett av de där barndomens sår som vi aldrig kan läka, hur mycket salva vuxenlivet än smetar på, och som Tove Ditlevsen så ofta skrev om. De drar av sig byxorna och bär underbyxor med ögon på, trosor som också är Tove. Ett enkelt scenrum med en labyrint av draperier lyfter fram det drömlika utforskandet, av ett liv och ett konstnärskap.

Ibland är uttrycket mer nedtonat, stillsamt, ibland rasande roligt och rappt, men hela tiden lekfullt på allvar och oemotståndligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".