Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Jonas Bonnier om bottenfrusna fäder

Publicerat fredag 10 juni 2016 kl 13.06
Jenny Aschenbrenner om Jonas Bonniers "Fäder"
(3:01 min)
Jonas Bonnier
Foto: Viveca Ljung

Jonas Bonnier är inte bara tidigare storchef inom Bonniers medieföretag. Han är också författare och nu kommer han med sin sjunde roman, den första sedan 2005 då "Eva Lauri och jag" kom ut. "Fäder" heter den och har inspirerats av myten om Kung Oidipus. Jenny Aschenbrenner har läst.

På sidan 9 i Jonas Bonniers roman berättar jaget hur han: "köper en kopp kaffe med mitt American Express Platinum-kort". Det retar mig som fan. Denna lilla onödigt övertydliga detalj som ska måla fram bilden av den internationelle affärsmannen, tät på pengar, gles på känslor.

Just ett Platinum-kort minsann medan hans enda barn ligger inlagd för akut operation. Efter en olycka direkt orsakad av den där mannens brist på känslor. Men så sjunker kortet in i en större väv, blir bara en av mängder av precisa detaljer inifrån en värld av pengar, affärer och bottenfrusna själar som de flesta av oss aldrig kommer i närmare kontakt med än via glansiga Hollywood-rullar om skurkar på Wall Street.

Den där pappan. Kurt Wiesel, och hans minutiöst planerade farande över världen för att i förhandling efter förhandling tillskansa sig ännu en större bit av kakan, trots att det han redan förvärvat bara ligger och ruttnar på nogsamt undangömda konton i skatteparadis. Det är han som är berättelsen.

Där finns förstås också en son. Sonen är en rockstjärna som lever för det ögonblick på scenen då han blir ett med stunden och äts helt och hållet av massan som bejublar honom. Däremellan har han ångest, drar sig innanför sitt skal, slickar sina sårskorpor så att de aldrig kan torka ut och bli till ärr. Hans mamma är död, begick självmord, var psykisk sjuk. Hans pappa affärsmannen skickade en chaufför för att hämta honom efter begravningen.

Sonen Toms berättelse varvas med fadern Kurts. Kurt vill försonas, det vill inte Tom. Genom återblickar och minnesbilder förstår vi hur såren kunnat bli så djupa. Det är en ikonisk sorts fader-son-berättelse det handlar om här. En känslokyla och ett svek traderad genom generationer av män inskrivna i en mansroll som inte tillåter några sentimentala snedsteg. Uppåt framåt går vägen.

Jonas Bonnier skriver rakt och redigt, också genom mer intrasslade sidospår i intrigen, som det där Tom blir besatt av att befrukta en kvinna och kvinnornas roll i denna berättelse, som demoner eller frälsare till de manliga huvudpersonerna, blir slående. Och det finns något i dessa två sorgliga mäns fruktlösa försök att bryta sig ut ur sina frusna positioner som är fängslande, även om det på en del punkter där det borde bränna till mest blir en pyspunka av färdigmallat relationspsykologiskt snitt.

Men allra mest fascinerad är jag läsningen igenom av romanfiguren Kurt. Han må vara tillspetsad, karikerad till och med, men han är för mig en främmande fågel som här får färger och former, tecknad av någon som vet hur han lever.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".