Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Stina Oscarson utforskar sin samtid i "Inte en berättelse"

Publicerat torsdag 25 augusti 2016 kl 07.00
Arazo Arif: En vällovlig ambition, men med spretigt resultat
(2:26 min)
Stina Oscarson. Foto: Björn Larsson Ask / SvD
Stina Oscarson. Foto: Björn Larsson Ask / SvD

Är det möjligt att göra motstånd? Vad betyder något? Det undersöker Stina Oscarson, regissör och tidigare Radioteaterchef, i sin nya bok. Det handlar om behovet av att tillägna sig olika berättelser för att förstå sin samtid.

Den tunna boken rymmer stora spörsmål om vår samtid, vilken är så präglad av smärta och förluster. Funderingarna formuleras av en kvinna som vill förstå och som inte vill nöja sig med enkla svar. Kvinnokaraktären i fråga är Stina Oscarson, som här skriver om sig själv i tredje person.

Det handlar om hur hon redan som barn hade en politisk agenda; att skapa fred på jorden. Tillsammans med sin bror byggde hon en flotte för att komma till presidenten i USA, som givetvis måste samarbeta för att nå det anspråksfulla målet. Bilden av barnet som ännu tror på möjligheten att förändra världen är vacker och lustfylld.

Mindre lustfylld blir jag av att läsa partier som den i vilken hon går in på Ohlssons tyger för att köpa säkerhetsnålar, men hamnar bakom en bröllopsshoppande kvinna i kön, vilket irriterar henne. En sådan incident kan säkert många känna igen sig i, men anekdoten känns mer som något att läsa i en livsstilsblogg, än en essäbok som gör anspråk på att ställa stora politiska frågor.

I vissa delar av boken skildrar Stina Oscarson erfarenheter som sedan mynnar ut i relevanta och intressanta kritiska undringar. Hon ger sin berättelse om vad som fick henne att sluta som chef på Radioteatern år 2014. Hennes version är den om en kvinna som blev omplacerad från sin chefsposition efter att ha pratat om sin anorexia i en stor intervju. Det handlar om svaghetsförakt, konstaterar hon, för att sedan också skarpt ifrågasätta institutionens inverkan på dess anställda.

Men alldeles för ofta känns boken för spretig. Och trots att karaktären drivs av ett beundransvärt världssamvete finner jag det svårt att sympatisera med henne. Trots att boken heter "Inte en berättelse" läser jag den som just det - en enda berättelse, den om Stina Oscarson, en person som bara blivit förorättad livet ut. Och trots att den innehåller en del värdefulla tankar om vår värld så förlorar de sin tyngd, för det som verkar väga mest här är Stina Oscarsons egna känslor som individ.

Den människa som skrivs fram verkar här vara den enda människa hon själv möter som någonsin framför en kritisk åsikt. Det är enbart hon som ställer krav på omgivningen, som vill leva som hon lär, och det är enbart hon som ger nyanserade svar när en komplex fråga ställs. Detta i sig tycker jag ger en väldigt onyanserad berättelse.

Eftersom Stina Oscarson varit anställd på Sveriges Radio, så recenseras boken av en extern recensent, poeten och kulturjournalisten Arazo Arif.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".