Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Storartat i "Som universum, ungefär."

Publicerat måndag 5 september 2016 kl 09.21
"Kan du erbjuda mig ett bättre liv?"
(2:12 min)
Författaren Jón Kalman Stefansson. Foto: Dan Hansson / TT
Författaren Jón Kalman Stefansson. Foto: Dan Hansson / TT

"Som universum, ungefär." Jo, så stor kan sorgen vara, och så heter den fristående fortsättningen på "Fiskarna har inga fötter" av författaren Jón Kalman Stefánsson. Han brukar kallas för Islands svar på Göran Tunström. Katarina Wikars har läst.

Det är som "Hundra år av ensamhet" fast i Keflavik, på Island. I "Som universum, ungefär" får vi följa tre generationer, hoptvinnande, särdragna, huller och buller. Till slut är det som om alla existerade parallellt, tiden får liksom ge vika för platsen, som är den lilla staden Keflavik, alltid i skuggan av den amerikanska militärbasen där soldaterna långsamt leds ihjäl, Keflavik med sin öde hamn och arbetslöshet, och sin numera ofiskade fisk.

Jón Kalman Stefánsson får staden att smärta igenom generationerna, just inget blir sagt, alla ska dö, någon åker men kommer tillbaka, där finns havet som bara tar utan att fråga vem, där finns fasanfullt mycket sprit att döva sig med, längtan och ett och annat magnifikt samlag, där finns hemligheterna, våldet och ett väder man aldrig kan bortse från. 400 sidor jag inte kan lägga ifrån mig om Oddur och Ari och Margret och de andra. Det finns ett spår att följa igenom, om författarsonen som återvänder för att ta farväl av sin döende far, om alla de där förlåten, om allt det där som hejdar oss. Och som fond i nutiden också kollapsen, sparbankshuset som blev skuldtemplet som täpper till horisonten.

Jag vet inte hur han gör Stéfansson för att skapa denna fresk över slitet och kärleken och de kvaddade drömmarna men det är stort. Och det bästa med denna uppbrutna berättelse är att jag kan låta den första delen "Fiskarna har inga fötter" bli fortsättningen på den andra. Jag tror man kan gå in lite överallt men jag vill aldrig släppa taget om Keflavik. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".