Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Amar Kanwar rör sig mellan det privata och politiska

Uppdaterat torsdag 19 oktober kl 11.47
Publicerat måndag 5 september 2016 kl 12.00
P1 Kulturs Naila Saleem träffade Amar Kanwar
(12 min)
Ur utställningen "The sovereign forest".
Ur utställningen "The sovereign forest". Foto: Amar Kanwar/Marian Goodman Gallery.

Amar Kanwar är indisk foto- och videokonstnär. Han är flitigt visad runt om i världen, på de stora museerna och på de viktigaste internationella konstutställningarna. P1 Kulturs Naila Saleem har träffat Amar Kanwar i New Delhi.

Detta reportage sändes första gången den 5 september 2016

Amar Kanwar tar emot i husets kombinerade vardagsrum, hall och matrum. Vi slår oss ner i en av sofforna och där är det jag som först blir utfrågad. Han vill veta varifrån jag egentligen kommer.

Vi konstaterar snabbt att vi båda är punjaber alltså från delstaten Punjab och därmed också barn av Partition, det vill säga delningen av brittiska Indien till dagens Indien och Pakistan.

Hans familj flydde från nuvarande Pakistan till dagens Indien. Min gjorde den omvända resan. Jag hamnar ofta i de här samtalen i Indien och de går efter ett särskilt mönster; Var bodde ni? Har du kunnat åka tillbaka? Hur var det?

Och ibland om modet finns så pratar man om flykten, sorgen, traumat. Partition är som ett varigt sår som ömmar och irriterar miljontals människor i de både länderna och som fortfarande sätter ramarna för ländernas officiella förehavanden med varandra.

I höstas besökte Amar Kanwar för första gången Pakistan och staden Lahore där pappan spenderade sin ungdom.

– Det var en kort men underbar visit berättar Amar Kanwar.

Hans pappa har aldrig någonsin talat om Pakistan och det som då var hemma. Familjen lämnade landet med enbart det som de kunde bära med sig. Resten blev kvar.

Han lyckades hitta sin pappas gamla adress till slut. Gatunamnen har ju ändrats men till slut fick han reda på var gatan låg. Minuten efter ringde hans pappa.

Traumat efter Partition har Amar Kanwar redan behandlat i sin film "A season outside" från 1997. Men besöket i december i fjol lär förr eller senare bli en del av hans konst. Det är så han arbetar; han plockar ur sitt eget liv och omgivningen.

– Filmen "A season outside" började och slutade vid gränsen, den hade referenser till min mamma och min pappa så det fanns självbiografiska drag men framför allt var det mellanrummet mellan det djupt privata och det offentliga eller politiska som jag tycker mest om att vara i. Att röra sig mellan de två är destabiliserande på ett intressant sätt, säger Amar Kanwar.

Man tvingas ut från sin säkerhetszon utan att tvingas in i en annan och det gör att man släpps fri menar han. På samma sätt håller han sig till det politiska. Han ser sig som en politisk konstnär och människa och bryter ner det politiska till det personliga i sin konst, så har han bland annat arbetat med genusfrågor, frågor om mark och våld i olika former.

Han arbetar långsamt säger han. Idéarbetet kan ta flera år innan han börjar filma och han fastnar ofta i den konstnärliga processen, så också nu när vi träffas. Han har varit uppe hela natten och arbetat i sin studio med ett nytt filmprojekt.

– Jag försöker göra en film om en gammal professor som drar sig tillbaka från sitt professionella och sociala liv. I denna isolering förenar han sig med ett mörker och den här filmen handlar mörkrets olika karaktärer och flexibiliteten i både mörker och ljus, säger Amar Kanwar.

I den konstnärliga processen behöver han ofta hitta ett nytt sätt att förstå ett skeende och för det krävs nya frågeställningar.

- Oftast i alla mina arbeten så hamnar jag i en sits där jag, innan jag kör igång, möter ett antal frågor eller dilemman som jag behöver besvara i mitt arbete, säger Amar Kanwar och berättar om sin film "A night of prophecy" från 2002.

För honom verkade det som om ingen längre lyssnade på någon annan och när han då funderade på hur man kan svara upp gentemot denna bristande kommunikation.

Svaret för honom blev att försöka förstå tid och hur tiden går, med poesi som hjälpmedel. I hans verk "The Sovereign Forest" som han publicerat under flera års tid nu på 10-talet, står jorden i fokus och de brott som begås mot den. Hur förstår man då brott? Jo genom lagen men om nu lagen är inkorrekt? Vilka andra slags bevis kan då finnas frågade sig Amar Kanwar. Även där blev svaret poesi.

– När man gör detta så inser man att det finns många olika språkbruk som kanske inte har samma giltighet som lagen men som man ändå behöver för att förstå. I "The Sovereign Forest" fanns en film förstås men brottet förstods via en samling bevis som presenterades som poesi, säger han och förklarar att detta blev ett sätt att förmedla förlust så att andra verkligen förstår det som gått förlorat.

– Om man inte förstår någon annans förlust kan man inte heller svara på den på ett adekvat sätt menar Amar Kanwar.

Karakteristiskt för Amar Kanwars konst är stillheten nästan fridfullheten som präglar hans konstnärliga uttryck och som står i kontrast till det ofta politiskt laddade innehållet i filmerna han gör.

– För att förstå och kunna svara gentemot det som händer runt om kring mig så har jag kommit fram till att jag behöver hitta mig själv, säger Amar Kanwar och när man gör detta inser man hur många lager vi består av. Processen att hitta sig själv går ihop med att försöka förstå det som händer runt omkring en. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".