Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nödlandningen som blev en amerikansk hjältesaga i "Sully"

Publicerat fredag 9 september 2016 kl 06.20
Filmen hade inte varit uthärdlig utan Hanks i huvudrollen
(2:37 min)
Tom Hanks i "Sully".
"Sully" får en trea i betyg av Kulturnytts Roger Wilson. Foto: TT.

Miraklet på Hudsonfloden, så kallades den nödlandning som flygkaptenen Chesley "Sully" Sullenberger gjorde på Hudsonfloden den 15 januari 2009. Nu har den här nödlandningen blivit film. Roger Wilson har sett filmen. 

Mirakel och hjälteförklaringar till trots, det här är en film som handlar om negativa aspekter av nödlandningen på Hudsonfloden?

– Ja, det stämmer. Hela flighten från start till landning var ju bara sex minuter lång, så det var tvunget att filmen även skulle handla om andra saker.
Och det man fokuserar på i "Sully" är det som hände direkt efteråt. För kapten Sullenberger hyllades inte bara - han satt också i utfrågningar där hans agerande blev ifrågasatt. Man gjorde till exempel simuleringar som visar att det hade varit möjligt för honom att återvända och landa på flygplatsen, istället för att krascha planet i Hudsonfloden.
Men skildringen av utredningen kring nödlandningen i filmen har redan fått kritik, utredarna menar att de utmålas som skurkar i filmen. Och faktum är att manuset känns lite tunt här. Oavsett hur mycket som står på spel så har jag svårt att tro att någon verkligen skulle tycka att Sullenberger skulle ha chansat i den här nödsituationen, och riskerat att krascha sitt plan mitt i vad som är ett av världens mest tätbefolkade områden.

En del har redan utnämnt Tom Hanks insats som kapten Sullenberger i den här filmen som värdig en Oscar, vad tycker du? 

– Jag tror inte att den här filmen hade varit uthärdlig utan Hanks. Han gör ett av sina rediga porträtt. Kapten Sully är extremt sympatisk, utåtriktad men nedtonad, samtidigt som han döljer för världen att han lider av posttraumatisk stress efter det som hände.
Det är det ena som räddar den här filmen.
Det andra är att Clint Eastwood är extremt skicklig på det han gör som regissör. Han lyckas både få mig som åskådare att få en snabb attack av flygrädsla - utan att hänge sig åt katastroffilmskonventioner. Han lyckas verkligen förmedla den där känslan av anspänning och oro som ofta infinner sig i ett flygplan sekunderna innan det är dags att lyfta. 
Eastwood lyckas göra en både gråtmild och hyllande film om den här händelsen, det som förstör anrättningen är att han till varje pris vill hamra in sitt budskap om hur samhället motarbetar handlingskraftiga hjältar. Det känns konstruerat och klumpigt genomfört. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".