Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nötknäpparen showar bort allvaret

Publicerat fredag 9 september 2016 kl 09.31
Cecilia Djurberg: Tragikomiskt på ett dåligt sätt
(3:25 min)
Ur "Nötknäpparen": Lisa Arnold, Simon Rydén, Daniel Koivunen på Scen.
1 av 3
Ur "Nötknäpparen": Lisa Arnold, Simon Rydén, Daniel Koivunen på Scen Foto: Daniel Ohlsson/Dansens hus
Ur "Nötknäpparen": Daniel Koivunen som Drosselmeyer Foto: Daniel Ohlsson/Dansens hus
2 av 3
Ur "Nötknäpparen": Daniel Koivunen som Drosselmeyer Foto: Daniel Ohlsson/Dansens hus
"Nötknäpparen": Ellen Lindblad som Clara Foto: Daniel Ohlsson/Dansens Hus
3 av 3
"Nötknäpparen": Ellen Lindblad som Clara Foto: Daniel Ohlsson/Dansens Hus

Fredrik Benke Rydman låter ytterligare en balettklassiker möta gatan och hiphopen. För fem år sedan gjorde han succé med en modern version av Svansjön på Dansens hus i Stockholm och nu har turen kommit till Nötknäpparen. Igår var det premiär och Cecilia Djurberg var på plats.

Musik ur Nötknäpparen: Tjajkovskijs "Dance of the Sugarplum Fairy" i Mario Perez Amigos remix.

Tjajkovskijs balettmusik känns igen, men har fått helt nya beats. 

Jag hör ju till det där pyttelilla skaran som faktiskt inte blev 100% såld på Svansjön – heller – så jag får väl representera kategorin sura kritikertanter här. Men konceptet funkade faktiskt bättre i Svansjön, tycker jag.

Det är absolut lika svängigt och showigt i Nötknäpparen, och även den här gången har han lagt till en samtidsangelägen berättelse. Flickan Clara från Hoffmans saga är här övergiven på en soptipp någonstans i Europa eftersom föräldrarna har rest ifrån henne till ett rikt land för att tigga på gatan. Hon boffar lim med sina vänner och hotas av en selfieplåtande organhandlare på jakt efter ett nytt hjärta till en rik dam.

Det blir tragikomiskt på ett dåligt sätt. Rydman försöker göra alldeles för mycket samtidigt och showar helt bort allvaret. Det är många häftiga scener och effekter, med laserljus, beskurna tablåer och projicerad snöstorm. Leksakerna som får liv är roligt uppdaterade, med en fenomenalt breakande Super Mario och en Darth Vader som bjuder upp till ljussabeldans. Men det blir för mycket nummershow, för många upptåg, avbrott och ridåfall och flera scener irrar koreografiskt och skulle tjäna på att tajtas.

Ovanpå allt detta har Rydman dessutom lagt en skojsig ram med Jörgen Thorssons publikvärd som berättare. Likt en mansplainande hackspett à la Kalle Ankas julafton, bryter han in och måste ideligen förklara ditt och datt, vilket gör att man kan misstänka att Rydman inte litar på gestaltningens kraft och verkar ängslig för att kidsen i publiken inte ska hänga med.

Det är först i finalen, när nöten hoppat ur den hjärtsjuka damen, som också föreställningens hjärta börjar funka som det ska. Slutscenerna och de musikaliskt fyndiga remixerna av Tjajkovskijs gamla örhängen är den stora behållningen, likaså den nyskrivna musiken av Anna Ternheim och Johan Liljedahl som har just den där svärtan jag tycker hade behövt få komma fram mer i showen.

Musik: Lullaby av Anna Ternheim och Johan Liljedahl ur Nötknäpparen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".