Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Therese Bohman - en romantiker med skalpell

Publicerat måndag 12 september 2016 kl 11.50
Ulla Strängberg: "Aftonland" är hennes bästa bok
(2:07 min)
Therese Bohman
Therese Bohman Foto: Christine Olsson/TT

Efter två uppmärksammade romaner, varav den senaste, ”Den andra kvinnan” nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris, kommer författaren och kulturskribenten Therese Bohman nu med sin tredje, som har lånat sin titel från  Pär Lagerkvists sista diktsamling ”Aftonland.” Ulla Strängberg har läst.

Precis som Pär Lagerkvist vandrade i ”det sista mörkret,” i ett existentiellt tomrum, så rör sig Therese Bohman i ett inre landskap av ensamhet och en längtan, som med Lagerkvists ord är lika gammal som stjärnorna.

Platsen är den akademiska världen där Karolina, professor i konstvetenskap med inriktning på förra sekelskiftets bortglömda kvinnliga konstnärskap, handleder en doktorand som presenterar ett, som det verkar, briljant uppslag. Hon rör sig bland uppblåsta, ängsliga  och intrigerande karriärister. Hon genomskådar dem alla, men också sina egna bevekelsegrunder.

Bilden av den fjäskande och falska kulturella offentligheten är bitvis rolig, men under ytan skaver en känsla av utanförskap, en avsaknad av mening och tillhörighet.

Är ensamheten priset för kvinnans frihet, frågar hon sig. Näthatet en spegling av förra sekelskiftets kvinnoskräck?  Hon känner sig inte hemma i feministernas flock, inte heller bland de lystna kollegorna som ser henne som ett lovligt byte. Hon som alltid valt, tagit för sig, navigerat rätt och fått en uppburen position, men som har ett havererat förhållande bakom sig och som alltid tycks välja fel karl...

Therese Bohmans ”Aftonland” är både en pricksäker karikatyr av kultureliten och ett skyddslöst utlämnande av det mest förbjudna. En kvinna som närmar sig fyrtio, professor, barnlös. Citat: ”Inte kunde väl biologin rå på henne, hon som hade läst så många böcker?"

Hon skriver fram ett språk som är släkt med norska Hanne Ørstavik, fast lättare. Hon är en flanör utan flock, en romantiker med skalpell. Det här är hennes bästa bok. 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".