Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Från fängelset till teaterscenen i London

Publicerat onsdag 21 september 2016 kl 13.00
Maria Aljochina från Pussy Riot i pjäs om livet efter fängelsestraffet
(9:13 min)
Maria Aljochina från Pussy Riot framför teateraffischen med Pjotr Pavlenskij.
1 av 2
Maria Aljochina från Pussy Riot framför teateraffischen med Pjotr Pavlenskij. Foto: Fredrik Wadström/SR
Nikolai Khalezin och Natalia Koliada, grundare och konstnärliga ledare på Belarus Free Theatre.
2 av 2
Nikolai Khalezin och Natalia Koliada, grundare och konstnärliga ledare på Belarus Free Theatre. Foto: Fredrik Wadström/SR

Den hyllade gruppen Belarus Free Theatre samarbetar med en av de tidigare fängslade medlemmarna i det ryska konstnärskollektivet Pussy Riot. "Burning doors" på Soho Theatre i London handlar om politiskt engagerade konstnärer som fängslats i Ryssland under senare år. Maria Aljochina från Pussy Riot står nu på scenen för att berätta sin och andras historia. Fredrik Wadström träffade henne i London.

Maria Aljochina står i den sparsmakade scenografin och berättar om sitt liv, om fängelsetiden efter domen mot henne i Pussy Riot-fallet. Men pjäsen "Burning Doors" handlar också om vad som händer med en människa efter avtjänat straff. Fängelset är inte bara en fysisk byggnad där du sitter inspärrad, säger Aljochina.

– Fängelset kan lika gärna finnas inne i ditt eget huvud, säger Maria Aljochina. Och om du bygger ett fängelse åt dig själv i huvudet kan du bli fånge där för resten av livet.

"Burning doors" är som alltid när det gäller Belarus Free Theatre ett kollektivt arbete med många människor inblandade i den kreativa processen. Maria Aljochina skrev texter om sina erfarenheter till pjäsen och de har sedan fogats ihop med berättelserna om de andra fängslade konstnärerna. Under skrivandet såg hon det aldrig som sin uppgift att beskriva det hemska fängelset och den vackra friheten.

– Både i och utanför fängelset uppstår situationer där du måste övervinna dig själv, säger Maria Aljochina som först satt ett drygt halvår i häkte i Moskva, sedan i ett år i en av de strängaste ryska fångkolonierna för kvinnor i västra Sibirien för att till sist få aningen bättre förhållanden i ett fängelse i Nizhnij Novgorod i centrala Ryssland.

Allt på grund av en 40 sekunder lång aktion i en katedral.

Den 21 februari 2012 gick en grupp kvinnor in i Kristi Frälsarkatedralen i Moskva, drog på sig färgglada skidmasker och började dansa en punkdans och sjunga något ingen riktigt hörde vad det var.

Efter mindre än en minut stoppades aktionen av vakter och personal i katedralen och fridstörarna kördes ut på gatan.

Tre av Pussy Riot-medlemmarna dömdes till två års fängelse för den hemsnickrade brottsrubriceringen "huliganism motiverad av religiöst hat".

Maria Aljochina tycker att det senaste årens uppmärksamhet har varit svår att hantera, inte minst hjälterollen som hon känner sig väldigt obekväm med.

– Det där med hjältar som stiger fram och ska rädda alla är bara strunt, säger Maria Aljochina. Så länge inte var och en är beredd att agera kommer det inte att ske någon utveckling.

Belarus Free Theatre som Maria Aljochina samarbetar med har sin bas i Minsk. Men på grund av det hårda politiska trycket tvingas flera av gruppens medlemmar tvingats leva som politiska flyktingar i London.

"Burning doors" handlar förutom om Pussy Riot om den ryske radikale aktionisten Pjotr Pavlenskij som klarat sig undan fängelse men suttit inspärrad i kortare perioder samt den ukrainske filmregissören Oleg Sentsov som avtjänar ett 20-årigt fängelsestraff i Ryssland.

– När vi la ihop historierna om Sentsov, Pavlenskij och Pussy Riot framträdde en gemensam bild av förtrycket av konstnärer och överhuvudtaget relationen mellan makten och konsten, säger Nikolaj Khalezin På Belarus Free Theatre.

Maria Aljochina är noga med att framhålla att trots att hennes fängelsetid var tuff så var hon priviligierad eftersom hennes fall hade fått internationell uppmärksamhet. Jag frågar om hon hela tiden var medveten om det stora stödet internationellt för Pussy Riot. Ja, visst, säger hon. Jag fick veta allt.

– Om människor ger dig den styrkan måste du använda den för att hjälpa andra.

Ett kortare inslag om uppsättningen "Burning Doors" finns i ljudfilen nedan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".