Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Roy Jacobsens nya roman Vitt hav: "Han lyckas igen"

Publicerat måndag 3 oktober 2016 kl 08.30
"I den karga utsattheten blir något viktigt sagt om människans förmåga"
(2:40 min)
Roy Jacobsen. Pressbild:Fredrik Arff.
Roy Jacobsen. Pressbild:Fredrik Arff.

Norske författaren Roy Jacobsen fick sitt stora genombrott med Segerherrarna för 25 år sedan. Sedan dess har ett tiotal romaner kommit ut på svenska, den senaste var De osynliga som utspelar sig på en ö i Nordnorge. I sin nya roman Vitt hav återvänder han till samma ö, konstaterar Mia Gerdin som läst boken.

Han har lyckats igen. Att ta oss med till en tid och plats så nära vår egen men ändå så långt borta, och det sker med hjälp av ett avskalat, korthugget språk som bär rymdens glaskupa som en projektionsduk för ensamhet och längtan. Under denna kupa befinner vi oss på en ö av grå granit och där måste man arbeta intill smärtans gräns för att överleva. Man och man förresten, det handlar om Ingrid som vi lärde känna i förra boken De osynliga, som också handlade om Barröy, någonstans i Nordnorge. Vitt hav är en fristående fortsättning.

Andra världskriget pågår, Ingrid lever ensam på ön, hon hittar först kläder i havet, sedan fastnar kvarlevor och lik i hennes nät. Vilka är de döda? Tyskar? Ryssar? En visar sig fortfarande vara vid liv, hon tar hand om honom och hans skador, de inleder en kärleksrelation utan gemensamt språk än gesternas och kropparnas.

Förutom det hårda livet på ön där båten ska ros i hårt väder, revar och nät ska läggas och vittjas med köldstela fingrar, och med den ständiga oron över hur länge pengarna från fiskfabriken ska räcka, så tillkommer hotet från den tyska ockupationsmakten med sina norska samarbetsmän.

Snart kommer deras motorbåt, de letar efter desertörer och flyktingar, de vill mörklägga en förlisning och Ingrid står i deras väg. Sedan blir allt svart och Ingrid vaknar upp på sjukhuset inne på fastlandet. I boken får vi sedan tillsammans med Ingrid och de personer hon möter längs kusten långsamt lägga ett pussel ju fler minnesbilder som kommer tillbaka.

Roy Jacobsen vänder mycket sällan tillbaka till samma miljö som han en gång skildrat men nu har det skett. Kanske De osynliga på Barröy krävde det. För här ligger vår egen historia, på gränsen till moderniteten, i en utkant eller periferi av världen.

Just här i den karga utsattheten blir något viktigt sagt om människans förmåga att uthärda och älska, och om alla de kunskaper som fanns t ex om natur och överlevnad, sådant som i rask takt håller på att förloras.

Det är en njutning att läsa Vitt hav, trots att den handlar om umbäranden, men den känns som del 2 i en trilogi. Jag har ingen aning om Roy Jacobsen känner som jag, men Ingrids öde får inte lämnas; hennes historia måste berättas ända till slutet. Hon - och Barröy - förtjänar det.


Vitt hav är översatt av Staffan Söderblom

Omslaget är gjort av Stian Hole

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".