Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Solange skriver drömsk handbok för afroamerikaner

Publicerat onsdag 5 oktober 2016 kl 15.45
"Solange har en hel del att säga"
(2:53 min)
Solanges "A seat at the table" recenseras av Kulturnytts Tali da Silva.
Solange blir politisk på sitt tredje album. Foto: Pressbild.

Amerikanska artisten Solange, lillasyster till världsstjärnan Beyoncé, har släppt sitt tredje album "A seat at the table". Kulturnytts Tali da Silva har lyssnat och hört en orädd uppgörelse med en rasistisk värld, draperad i eleganta tongångar.

"A seat at the table" är inte vad den utger sig för att vara vid första lyssningen, om man inte spetsar öronen. Musikaliskt är Solanges tredje album så elegant, så värdigt och så slickt att det nästan skulle kunna spelas i en hotellobby. Låtarna avbyter varandra sömlöst, det är så behagligt och drömskt att man trots albumets tema skulle kunna somna lite. Drömma något om fredagsmys eller en kattunge man haft. Därför blir budskapet ännu tydligare, när man efter några låtar börjar förstå vad det handlar om.

Ingen ska tafsa på hennes hår

För, som titeln skvallrar om, så har Solange en hel del att säga. "A seat at the table" är lika mycket ett vittnesmål som en slags handbok i vad det innebär att vara svart i USA idag. Hon sjunger om unga, svarta missförstådda män, om att ingen ska tafsa på hennes hår och om att kämpa för att få lov att vara arg utan att råka låta ilskan äta upp henne själv. Mellan låtarna får vänner, andra artister och hennes föräldrar ge korta men väl valda inblickar i hur de upplevt eller hanterat livet som afroamerikaner.

Ärlig och personlig

Tillsammans med framför allt Raphael Saadiq har Solange producerat ett album som lyckas låta modernt samtidigt som det tar en tillbaka till soul och r'n'b från förra och förrförra decenniet. Det är tung bas, lekfullt piano och massor av stämmor. Det hörs att Solange har skrivit varenda låt själv, hon är ärlig och personlig och tankarna går ibland till klassiker som "The Miseducation of Lauryn Hill".

Och, även om Solanges röst är ljusare och mer svävande, så ligger den inte långt efter storasyster Beyonces. För det är svårt att inte jämföra dem. Men om Solange någonsin ska lyckas krypa ut ur superstjärnesysterns skugga, så är det med ett album som detta: modigt, eget och väldigt vackert.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".