Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Toni Morrisons nya roman undersöker nedärvd ondska

Publicerat fredag 21 oktober 2016 kl 11.00
Ulla Strängberg recenserar "Gud hjälpe barnet"
(2:29 min)
Toni Morrison
Toni Morrison. Foto Michael Lionstar Foto: Michael Lionstar

Toni Morrison, 1993 års Nobelpristagare i litteratur, kommer nu med sin elfte roman, som frågar: Går ondskan i arv? Temat utsatta barn är ofta förekommande i hennes böcker, men denna är inte en av hennes bästa, anser Kulturnytts Ulla Strängberg.

 Barnmisshandel löper som en röd tråd genom ”Gud hjälpe barnet,” en mörk historia om hur våld mot barn upprepas i nästa generation, och hur, som det heter i romanen, vad du gör mot ett barn har betydelse. Och barnet kommer aldrig att glömma. 

Lula Ann, som kallar sig Bride, föds blåsvart, svart som ebenholtz. Hennes mamma, som vill att barnet kallar henne Sweetness och som är ljus i hyn, tar tidigt avstånd från henne. ”Det tog inte mer än en timme efter att de hade dragit ut henne mellan benen på mig innan jag insåg att något var fel. Väldigt fel. Hon var så svart att jag blev rädd för henne.”

Det är mammans avvisande hållning - som hon själv menar fostrar flickan för en rasistisk omgivning - som ligger som ett blödande sår inne i Bride. Hon är vingklippt, stukad, ett kärlekslöst barn, som växer upp till en enastående vacker kvinna som gör karriär inom kosmetikbranschen. Hon älskar Booker, ännu en vuxen med traumatiska barndoms- upplevelser.

Mammans kärlekslöshet driver henne till en handling som får katastrofala konsekvenser. För att få moderns uppmärksamhet anklagar hon en oskyldig kvinna för att vara pedofil.

Hur lever man med den skulden, utöver den skam hon känner för att inte vara värd sin mors kärlek? Toni Morrison tränger aldrig innanför ytan på Bride, eller Sweetness för den delen. I debutromanen ”De blåaste ögonen”  begår en far våldtäkt på sin elvaåriga dotter. Den romanen sätter djupa spår hos läsaren, men ”Gud hjälpe barnet”  har en glatt yta, trots att det kryllar av barnmisshandlare och barnamördare. Jag blir inte riktigt engagerad, även om temat är hjärtslitande. Morrison frågar om försoning är möjlig, och det är en intressant fråga som tyvärr aldrig fördjupas. Det finns så mycket spännande stoff som aldrig riktigt får fäste.

När Brides kropp förändras, hon blir avmagrad och tappar håret, är det en förändring som bara är synlig för henne själv, som om hon regredierade tillbaka till barndomen. Men där finns ingenting att hämta. Ingen nåd. Gud hjälpe barnet.

Översättning: Helena Hansson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".