Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Krönika: Nobelpris och politik hör - visst - ihop

Publicerat torsdag 13 oktober 2016 kl 11.40
Mattias Berg: Hur extrem måste man anses för att INTE få priset?
(6:04 min)
Författaren Pablo Neruda under Nobelceremonin 1971.
Författaren Pablo Neruda under Nobelceremonin 1971. Foto: Olle Lindborg/TT

Vad sägs egentligen bakom Akademiens lyckta dörrar inför valet av litteraturpristagare? En ledtråd får vi när sekretessen på Nobelkommitténs protokoll lyfts efter 50 år.  

Det finns en föreställning, ofta upprepad från Akademien själv, om att pris och politik inte hör ihop. Att valet av Nobelpristagare i litteratur sker helt utan politiska eller geografiska hänsyn: att det är enbart estetiska kvaliteter som avgör.

Kanske är det sant i våra dagar. Det kan ingen utomstående riktigt veta. För de diskussioner som förs inom Nobelkommittén, den innersta kretsen på bara en handfull av Svenska Akademiens ledamöter, är sekretessbelagda i ett halvt sekel. Men om man tittar på de senaste omdömena som nu blivit offentliga, från 1964 och 1965 års diskussioner inför valet av litteraturpristagare, är politiken hur som helst skriande tydlig åtminstone på den tiden. Framför allt som hinder för att få priset.

Till exempel erinrar Nobelkommittén i 1964 års utlåtanden om betänkligheterna från diskussionerna året innan kring den chilenske poeten och kommunistiske politikern Pablo Neruda. Då hade Kommitténs ordförande Anders Österling uttryckt sitt gillande över Nerudas litteratur - men ogillande över hans politiska inriktning, som innefattade öppet stöd till Stalin. "Frågan är här endast", skrev Anders Österling, "om den allt dominerande kommunistiska tendensen i hans diktning är förenlig med Nobelprisets syfte."

Invändningarna mot Neruda 1964 gällde fortfarande vad som nu bara kallades "den föreslagnes ostentativt politiska engagemang". Och 1965 upprepas ungefär samma omdöme. "I fråga om detta förslag ber kommittén få hänvisa till tidigare framförda reservationer".

Så det dröjde ända till 1971, bara två år innan Neruda avled på sjukhus strax efter Pinochets militärkupp, tills han fick priset. Motiveringen var då inomlitterär och på ytan lika reservationslös som alla andra: "För en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar".

1964 valde Akademien ändå att ge priset till en annan vänsterman, Jean-Paul Sartre. Vilket dock inte blev särskilt lyckat, eftersom han tackade nej till priset.

Och även Sartres skäl till det är åtminstone sekundärt politiska. Han får nämligen före tillkännagivandet höra att Akademien i Nobelprisdiskussionerna inte kommer att hålla honom räkning för hans "omdiskuterade politiska förflutna".

I en intervju direkt efter beslutet att tacka nej till priset, säger Sartre visserligen att han vet att det här inte är Akademiens åsikt - men menar ändå att det här är ett exempel på hur man från högerhåll skulle se det om han tog emot priset och därmed på sätt och vis liksom neutraliserades.

I diskussionerna kring 1965 års litteraturpris, reserverade sig Nobelkommittén fortsatt för Ezra Pound - som sympatiserade med fascisterna i Italien före andra världskriget och hamnade på mentalsjukhus efter kriget. "Kommittén hänvisar till tidigare uttalade betänkligheter, som enbart rör den föreslagnes ideologiska manifestationer", står det i protokollet.

I stället valde man ryske Michail Sjolochov till litteraturpristagare. Han tillhörde också de faktiska prisförslagen året före - och den här kandidatens politiska engagemang förbigår Nobelkommitténs ordförande Anders Österling på ett betydligt mer lättsinnigt sätt än till exempel Pablo Nerudas.

Visserligen nämner Österling att Sjolochovs senare verk - efter den hyllade romansviten Stilla flyter Don - bär vad som heter "påtagliga spår av partidirektiven". Men varken det eller "Sjolochovs beklagliga uppträdande under Pasternak-affären", då 1958 års pristagare Boris Pasternak av sovjetiska regimen tvingades att tacka nej till priset, bör enligt Nobelkommitténs ordförande inverka på Akademiens avgörande. Ännu mindre bör man låta sig styras av vad Österling kallar "de politiska utläggningar, som eventuellt är att vänta i detta sammanhang".

Det är, kort sagt, inte helt enkelt att ens med hjälp av de offentliggjorda protokollen navigera i Akademiens politiska överväganden. När och vad som påverkar, hur långt ut på kanten man måste vara, på vilket sätt och - kanske - från vilket land.

Vad ligger då inkapslat i årets pristagare? Vilka politiska och estetiska konflikter ligger bakom Akademiens tillkännagivande, vilka vägval och begränsningar? Det vet vi om först ett halvt sekel, då många av oss redan är försvunna. Men den som lever får se. I protokollen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".