Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Vacker och brutal fransk streetdans

Publicerat onsdag 19 oktober kl 14.44
Cecilia Djurberg: En föreställning där alla delar samspelar
(3:29 min)
S/T/R/A/T/E/S  koreograf: Bintou Dembele
S/T/R/A/T/E/S koreograf: Bintou Dembele Foto: Christophe RAYNAUD DE LAGE

Koreografen Bintou Dembélé räknas till de stora, kvinnliga profilerna inom den franska hiphopen. Nu gästar hon Sverige och Dansens hus för första gången med verket S/T/R/A/T/E/S Quartet.

Cecilia Djurberg såg den svenska premiären igår på S/T/R/A/T/E/S Quartet som koreografen Bintou Dembélé själv framför tillsammans med krumpdansaren Anne- Marie Van, med artistnamnet Nach, sångerskan Charlène Andjembé och musikern Charles Amblard.

Hur ska man tolka titeln?

Strates kommer av engelskans stratum, som betyder ungefär lager eller skikt, och jag lyssnade på ett samtal efter föreställningen igår där Bintou Dembélé själv berättade att hon har en idé om det här verket som ett slags sediment i historien, med lager av generationer bakom och framför henne. Hon ser det som ett utforskande av sin egen identitet som hon beskriver som flytande. Dels för att hon är en svart kvinna som har vuxit upp i en manligt dominerad kultur i Frankrike med föräldrar från Senegal, och att hon varken känner sig senegalesisk eller fransk, men också då för att hon är ett barn av hiphopen som har tagit steget in i salongerna och utvecklat en egen, kontemporär dansstil.

Vad är det för stil?

Hon har ju som sagt sin grund i hiphopen, men hon har uppdaterat de fyra elementen, kan man säga. Dembélé är själv gammal breakdansare, vilket kan anas i koreografin, men den är inte alls showig utan hon gestaltar starka känslor och stämningar av våld, frustration, liv, död och sorg. Hennes mjuka, mimiska rörelser och ibland överdrivna, transliknande ansiktsuttryck blir en spännande kontrast till den andra dansaren, Nach, hon är krumpare.

Vad är krump?

Krump är en väldigt attitydsfull streetdansstil med karakteristiskt aggressiva, ryckiga armrörelser, som blev känd för en större publik genom David LaChapelles film "Rize" som kom för 10 år sedan. Och med krumpingen kommer automatiskt en tydligt politisk laddning, som man också kan spåra i ljuddesignen. På scenen finns musikern Charles Amblard som är ett slags dj med gråtande gitarrer och han samplar också ljud från dansarna, som deras andning, Nachs klirrande armband och hennes krumpstampningar. Det här blir en väldigt intressant och mångskiktad ljudkropp som definierar verket och spelar mot dansarna och sångerskan Charlène Andjembé som står på andra sidan av den stora, vita cirkeln som ritats upp på det svarta scengolvet

Cirkeln blir en ram som antyder att det här på något vis är en rituell plats. Rumsupplevelsen förvandlas med ljusdesignen som också den skapar lager, skikt, djup. En lampa sänks långsamt ner mot golvet, trycker liksom ner dansaren och krymper rummet – livsutrymmet -  kan man tänka. Det är en väldigt medvetet komponerad föreställning där alla delar samspelar, fyller i och speglar varann. Det är vackert och eftertänksamt i sin stämningsfulla, stiliserade brutalitet.

 

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.