Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Veckans ord: Vad händer om Bob Dylan "dyker upp"?

Publicerat torsdag 27 oktober 2016 kl 10.10
Jenny Teleman om att "dyka upp"
(3:36 min)
Bob Dylan picked up the Polar music prize in Stockholm in 2000. Photo: Leif R Jansson/TT
Bob Dylan med Polar music prize i Stockholm år 2000. Foto: Leif R Jansson/TT Foto: Leif R Jansson/TT

Varje vecka låter vi en medarbetare sätta fingret i luften och fånga ett ord i tiden - ett begrepp, en term, ett namn, en benämning som säger något om vår tid, här och nu. Jenny Teleman har valt "dyka upp", i kölvattnet efter Nobelpriset i litteratur till Bob Dylan.

Vad kommer att hända om han kommer, öppnar dörren, kliver in och slår sig ner vid bordet, för att äta av festmaten. Om han dyker upp till sist. Hur kommer den smaka, återföreningen?

Vad ska Per Wästberg säga som blev så arg? Hur blir det för alla journalister som tyckt för och emot? Hur blir det för skämtarna? För etikettexperten som röt att vi alla var lumpna som klagade för att han inte hördes av?

Hur blir det för musikjournalisten som hutade år litteratursnobbarna? Vad kommer de att säga de som höll på en annan amerikan? Och hur blir det för Per Svensson? Och Göran Rosenberg? Och Johan Hilton? Och för Ulf Lundell? Och den artige ständige sekreteraren som ringde och ringde, hur blir det?

Och för honom? Kanske behöver han hålla en trumpen min fast han egentligen vill kramas. Kanske kommer han med en stum och integritetskrävande överrock över axlarna.

För att alla dessa ord och ord, slipade punchlinjer och välsyrade argument, en fontän av krönikor, för och emot barden, för och emot vikten av att OSA en inbjudan, kommer att göra det lite blygt för Bob. Svårt att bara ha det kul. Och för de som bjöd honom? Fast alla egentligen vill ha det bra sen på den stora middagen. Har längtat, är sugna på varandra.

En annan Nobelpristagare fick en inbjudan en gång, han ville inte ha den, tog emot den, fick spott och spe och hyllningar tillika. Efter många år skar han hjärtat ur kroppen, men det är en annan historia. Jag är mycket förtjust i en dikt han skrivit. Om antiklimax. Eller hur kluvet det kan vara att dyka upp Det är veckans ord. Det eller två. Dyka upp:

 

Den förlorade sonen kom hem.

Det var gödkalv till middag.

Fadern satt där med sitt väldiga, kolsvarta skägg

från Babylonien.

Han ville fråga om en del,

men de talade inte längre samma språk,

dessutom ville han inte gärna göra sig löjlig.

De åto under tystnad.

Sonen var hungrigare än han ville visa.

Karotten med den gödda kalven gick runt flera gånger

och strängt taget hade de god aptit allesamman.

Ni ska veta, sade den förlorade sonen,

men satte i detsamma en brödsmula fel och måste hosta.

Efteråt hade han glömt vad han skulle säga och fortsatte

att äta.

Efter måltiden diskade modern kärlen.

Hon var tårögd och böjd.

Sonen lade sig i gräset utanför och såg upp i molnen

och fadern gick att grubblande kamma det babyloniska

skägget.

 

"Förlorad son" av Harry Martinsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".