Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Engelkes i dokumentärmusikal om mammors ord och oro

Publicerat fredag 28 oktober 2016 kl 10.00
Charlotte Engelkes om föreställningen "Min mamma"
(5:38 min)
Charlotte Engelkes i Min mamma
Charlotte Engelkes i Min mamma Foto: Mats Bäcker

Dokumentärmusikalen "Min mamma" spelas på Teater Tribunalen i Stockholm. Katarina Wikars träffade artisten och regissören Charlotte Engelkes i logen före föreställningen.

Det är förstås min mamma som jag utgår ifrån men det gäller alla mammor. Jag har skrivit den här föreställningen tillsammans med Sofie Holgersson så det är både hennes mammas texter och min mammas texter. Och en slags arketyp kanske som vi tror har många beröringspunkter på flertalet mammor.

Hur ser den här mammaarketypen ut? Våra mammor har gemensamt en aning dysfunktionalism, drogberoende men helt olika samhällsklasser. Drogberoende och missbrukarbeteende går över alla klasser. Det är den där mamman som själv inte fick så mycket kärlek, som är uppvuxen med piskrapp och stränga attityder och krav och som sen under 50- och 60-talet själv skulle bli jättemamman som både skulle arbeta och vara mammig och drömma och uttrycka sig. Det kanske är de som är mest berörda.

 Är det texter av dessa mammor som ni har burit med er? Det är anteckningar och dikter som vi har hittat. Har översatt några till engelska och gjort en sång av.  Det finns videomaterial på min mamma som dog förra sommaren.  Men när det kommer ner till en soloföreställning kan man bara ha med en bråkdel av allt.  Men det är en hyllning till mamman, det är inte så mycket mor-dotter-förhållande. Vem är hon, vad är det hon kämpar med?  Men jag står ju där som den som representerar henne, jag leker henne så det blir mitt, vårt förhållningssätt till det här.

 Är det material som mammorna frivilligt lämnade ifrån sig eller är det hemligheter man hittar sen? Min mamma ville gärna uttrycka sig, och även Sofies mamma, de skrev väldigt mycket båda två. Inget publicerat men ordet var väldigt viktigt. Vi vill alla uttrycka oss, vi har för lite kärlek som barn och ett sätt är att uttrycka oss.

 Hur känns det att stiga in i sin mammas ord och kropp? Häftigt, jag underordnar mig mamman här. 

 Fick du någon förnyad insikt när du skulle använda hennes ord och sätt att bete sig? Visst är det speciellt när mammor dör och man hittar saker, och jag känner en kärlek och ödmjukhet inför kampen hon hade. Att försöka vara mamma mitt i sin egen smärta. Annars som medberoende till en alkoholist och pillerberoende så har ju allt gått ut på att jag förstår henne och ser över hennes svårigheter mera än mig själv, tyvärr. Nu måste jag titta på, var är jag, jag har alltid i mitt liv haft så mycket koncentration på henne. Hon har alltid varit huvudpersonen. Och det är hon här ikväll också. Och det känns bra men också att det är jag som nu uttrycker detta.

Kan det vara igenom och förbi? Ja, visst är det så. Det finns besvikelser och den här bristen. Och det var min mamma väldigt medveten om, att hon inte kunde ge mig den kärleken som hon kanske hade önskat att hon kunde ge mig. Därför att hon inte kunde känna den själv, hon hade själv blivit slagen och utpiskad det som var hennes egna drömmar och önskningar. Det kunde hon inte men på ett högre plan känner jag att hon vill att jag ska uttrycka, hon vill att jag ska vara full och älskad och stor och må gott, givetvis.

When I sing when I dance

when I get drunk and buy to much junk

when I rage or misbehave

it´s just my DNA

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".