Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ivanov är "lysande scenkonst!"

Publicerat måndag 31 oktober 2016 kl 09.24
Anneli Dufva om "Ivanov" på Dramaten
(2:45 min)
Ida Engvoll och Shanti Roney i Tjechovs Ivanov i regi av Alexander Mörk-Eidem på Dramaten
1 av 3
Ida Engvoll och Shanti Roney i "Ivanov". Foto: Carl Thorborg, Dramaten
Kerstin Ekman
2 av 3
Kerstin Ekman. Foto: Fotograf: Bodil Bergqvist
daria B
3 av 3
daria B

Regissören Alexander Mörk-Eidem har i många år varit Stockholm stadsteaters guldgosse, med en rad framgångsrika uppsättningar som till exempel "Djungelboken", "Tre systrar", "Hedda Gabler" och "En folkefiende". Men – just nu arbetar Mörk-Eidem på Dramaten och i torsdags kväll var det premiär där, på stora scenen, för hans uppsättning av Anton Tjechovs sällan spelade "Ivanov".

Alexander Mörk-Eidem intervjuas av Björn Jansson i Kulturnytt i P4

"Som ett möte mellan författaren Houllebecq och humorgruppen Klungan", vet jag att jag sade om Mörk-Eidems uppsättning av Tjechovs "Platonov" – omdöpt till "Lycka". Existentiell svartsyn och drastisk humor, helt enkelt. Och jag skulle kunna säga samma sak om denna uppsättning av "Ivanov", skriven av samme unge Anton Tjechov – innan han blivit den mästerliga dramatikern.

Men det säger också något viktigt om Mörk-Eidems både ambition och arbetsmetod, detta att han söker sig till det ofullbordade. Han vill in där bakom, in i de mänskliga sprickorna. Och han leker med scenens egna sprickor.

I "Ivanov" finns till och med ett möte mellan Ivanov själv – spelad av Shanti Roney – och hans unga älskarinna, här kallad Emelin – ett intimt och mycket pinsamt möte, på pricken fångat, där de pratar så som två förälskade kan göra med varandra och där hon till och med får säga detta; att hon gillar honom, just på grund av sprickorna i hans personlighet, just för att han inte är en stor, stark man.

Ida Engvoll gör Emelin som en äkta söder-tjej – en samtidskvinna som bestämmer själv, över sig själv. Och det är ett tema i den här uppsättningen: mansrollen. Denne Ivanov, som både är idealist och narcissist och skuldtyngd i en blandning som han själv klarar sämst av alla. Han driver ett eko-jordbruk, som inte bär sig, han bedrar sin sjuka fru och han beklagar sig.

Och det handlar just om det. Vad vi säger och vad vi faktiskt gör. Anständighet är ett ord som återkommer. Ett ord som också kan missbrukas och manipuleras med. Det handlar om pengar – för vissa.

Samtiden finns hela tiden där: clownmasker, flyktingförläggning som business, tonåringen med sin mobil. Tonträffen total.

Erlend Birkelands scenografi både blottar scenen och fyller den med alltifrån nedsågade trädkronor till en hoppborg, någon dragkärra, en solstol, kulörta lyktor. Skådespelarna – jag skulle vilja nämna dem alla, det är ensemblespel, det här – de hänger liksom och de använder emellanåt mikrofon. Det är både mummel och utlevelse. Tjechovs allvar, mitt i allt. Och stramt knas, en gestaltad vardaglighet; jeansteater, kalsongtankar – lysande scenkonst.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".