Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Romanen "Fallet Meursault" bråkar med Albert Camus "Främlingen"

Publicerat onsdag 2 november 2016 kl 08.45
Jenny Teleman om Kamel Daouds debut
(3:13 min)
Albert Camus, lekande barn i Algeriet, Kamel Daoud. Foto: AP/SR/Claude Truong Ngoc
1 av 4
Albert Camus, lekande barn i Algeriet, Kamel Daoud. Foto: AP/SR/Claude Truong Ngoc
Algeriska barn leker stolt med sin flagga. Foto: Alice Petrén/SR.
2 av 4
Algeriska barn leker stolt med sin flagga. Foto: Alice Petrén/SR.
Albert Camus
3 av 4
Albert Camus Foto: AP/TT
Kamel Daoud, författare. Foto: Claude Truong Ngoc
4 av 4
Kamel Daoud, författare. Foto: Claude Truong Ngoc

Ett mord på en strand i Algeriet 1942. Om detta handlar Albert Camus Främlingen och Kamel Daouds roman Fallet Meursault. Men vad blir skillnaden om offret tar ordet i stället för mördaren? Jenny Teleman har läst en debut som vill ta reda på det.

Det är en underlig bok det här. I alla fall blev jag en underlig läsare, en som sprang i en backe av sand, med meningar och dramaturgi rasslande under fötterna som gled och gled. Eller om vi nu ska kasa vidare bland läsupplevelsemetaforerna: Det är lite som att sitta i en sådan där polkagrisrandig stav utanför en bortglömd algerisk barberare nånstans och se de röda spiralerna vrida sig och vrida sig utan slut.

Fast egentligen borde det inte vara så krångligt. Historien är enkel: Det världsberömda mordoffret i den franske författaren Albert Camus roman Främlingen från 1942, en man så mycket statist i den berättelsen att han aldrig kallas något annat än "Araben", ska här ges ett namn, en historia, en identitet och en familj.

Daoud säger då att Araben som sköts hos Camus hette Moussa, var storebror och fadersfigur för sin lillebror och beskyddare av sin mamma. Han var sträng och beundrad i kvarteret. Hans död blev en katastrof för hans anhöriga, stängde in dem i en stel kokong av vrede och skam i årtionden efteråt. Storebrors ständiga tysta närvaro som icke hämnad formade lillebror, berättarens, hela syn på världen, arbetet, kvinnor, hela tillvarons färg. Gjorde honom till den han blev, ensam, inbunden, svår att älska.

Den "Arab" som så lättvindigt dök upp och försvann i Främlingen, hans död var alltså oerhört viktig, menar Daoud. Men varför är Fallet Meursault så förvirrande att läsa då? Kanske för att den är mycket arg och ett raseriutbrott präglas sällan av pedagogisk rytm, det kan vara mer som detta, en ytterst behärskad, väsande uppgörelse med hela ordet "arab" och allt det står för i ett koloniserat land som sedan nått fram till vinglig självständighet. Berättaren bråkar med allt i Camus Främlingen, som vore den verklighet, som om scenen på den solstekta stranden där Camus huvudperson av oklara skäl skjuter Araben vore sann. Men den retar sig också på romanens framgång som roman, en symbol för hela det förbenade europeiska kulturarvet i all sin briljans och självgodhet.

Dessutom gillar både berättaren och författaren språket i den. Och är arg på språket i den. För att det gör en högfärdig historia så vacker.

Det är en mycket fantasieggande idé det här, som Ulla Bruncrona har översatt, att vara uppe och boxas på så många metaplan samtidigt, och mycket blir sagt om Fransmannen och Algeriern i denna rika, irriterade, språkligt sofistikerade men lite spättekaketunga uppgörelse med en författare somliga européer kallar ... gud.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".