Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konst ska lindra smärtan i Avskedsrummet på Nya Karolinska

Publicerat onsdag 2 november 2016 kl 12.40
Hur gör man som konstnär för att hitta en gestaltning som fungerar i den stunden?
(6:25 min)
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset
1 av 3
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset Foto: Simon Paulin/SvD/TT
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset
2 av 3
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset
3 av 3
Skiss för Anhörigrummet på Nya Karolinska sjukhuset

Finns det något sätt att konstnärligt lindra stunden när en anhörig just har dött? P1 Kulturs reporter Karsten Thurfjell har besökt det avskedsrum som just nu färdigställs på Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.

Nya Karolinska Sjukhuset i Solna genomför det största offentliga konstprojektet hittills i Sverige, med en budget på 118 miljoner kronor. Sjukhuset som varit i elden på många sätt börjar tas i drift om tre veckor. Avskedsrummet är en av många konstnärliga utsmyckningar.

 "Ta avsked vid plötslig död. Vara anhörig, efterlevande. Det är desperation, chock och förvirring du känner. Ett mörkt rum där man ropar efter svar, men där inga svar finns. Ett rum avskilt från livet. Du kastas in i dödsskuggan, där den döde är. Kanske vill du stanna där, men bortom din vilja tränger livet sig på, nästan oanständigt. För vi tillhör de levandes sammanhang. Träden, sjöarna, jorden finns kvar där utanför rummet, okunniga om våra förluster.”

Så lyder inledningen till den projektbeskrivning som konstnärerna Maria Hurtig och Ewa Stackelberg skrivit för sin utsmyckning av två rum på Nya Karolinska.

En utsmyckning som jag hoppas att du ska slippa se, och det låter kanske lite dumt, men den som hamnar där i de två rummen har ju råkat illa ut, fått reda på att en anhörig dött, och eftersom det är ett akutsjukhus har det förmodligen skett plötsligt, och nu ligger den döde i rummet intill och man ska samla sig för att ta ett lika plötsligt farväl.

Hur gör man som konstnär för att hitta en gestaltning som fungerar i den stunden?

Den som visar mig rummen är projektledaren Inga-Lill Bäckström, och titeln  "Camera Obscura, latin för ”mörkt rum”, kanske bör förklaras i en digital tid: det var så man uppfann tekniken för fotografering, faktiskt redan år 1036 av den arabiske matematikern Ibn Al- Haiytam, som kom på att man i ett ljustätt rum kunde få ett litet hål i väggen att fungera som ett ljusobjektiv, så att det på motsatta sidan av rummet syntes en svag, uppochnedvänd bild av det som fanns utanför hålet, en föregångare till de tidiga kamerorna, och från 1500-talet och framåt ett hjälpmedel för konstnärer att göra skisser, med hjälp av en lins.

Att man presenterar den döde på ett estetiskt medvetet sätt känns ju helt naturligt, medan själva Camera Obscura-inslaget borde uppfattas som ett sätt att gestalta övergången till andra sidan, en sida vi faktiskt får vara med i, när vi iakttar det suddiga, aningen upplösta och upp- och nervända landskapet som hänger på väggen i väntrummet, anhörigrummet, landskapet är i mjuka, varma färger, men är för den skull inte särskilt insmickrande.

Sjukhuskonst har för det mesta rört sig i en försiktig genre, där personalen ofta önskat få så lugna uttryck som möjligt, och fått det.

Men på Nya Karolinska känns det som att konstnärerna fått gå ett steg längre, kanske för att dom fått vara med så tidigt i processen, berättar Inga-Lill Bäckström på vår rundvandring.

Det känns lite egendomligt att vandra omkring i ett tomt sjukhus, som alldeles snart ska fyllas med sin dagliga dramatik, av anländande skadade, sjuka och anhörigas möten med en inte sällan pressad personal.

Också kommer ändå det där, när det inte går längre, patienten dör, från fullt pådrag till stillhet, och sedan man ska hitta en rutin i dessa två rum, avsedda för visning och avsked. Kanske det är så att det ser ut så där på andra sidan, med himlen därnere och jorden däruppe. Men hur kan det lysa så starkt? Var är ljuset?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".