Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mästerligt om mänsklig grymhet i Han Kangs roman "Levande och döda"

Publicerat måndag 28 november 2016 kl 05.45
Mona Masri recenserar "Levande och döda" av Han Kang
(2:41 min)
Han Kang
Han Kang Foto: Park Jaehong

Han Kan tilldelades årets Man Booker International-pris för "The Vegetarian". Nu kommer hennes första roman, "Levande och döda" på svenska.

Låt mig börja med att säga att sydkoreanska Han Kang är en av de mest intressanta författarna att läsa på svenska just nu.

I somras läste jag hennes "The Vegetarian" (som kommer på svenska i januari) och den liknar inget annat jag läst förut.

Även den nya romanen "Levande och döda" har tagit mig i besittning. Jag har vaknat 3 på natten och läst i två timmar, somnat om, bara för att vakna upp ur en mardröm: jagad av döda kroppar som hänger ner i rep, människor med köttslamsor till ansikten. Några dagar senare och berättelsen har ännu inte lämnat mig.

I centrum står demokratiupproret i Sydkorea 1980. Några månader tidigare hade presidenten mördats, för att ersättas av hans protége, som även han använde sig av diktatoriska metoder. Studenter gav sig ut på gator och demonstrerade för demokrati men det hela slutade i blodbad. Hur många som miste livet är fortfarande oklart, från 170 till 2000 personer dog inom loppet av tio dagar, beroende på vem man frågar.

Romanen inleds med en 15-årig pojke som identifierar och sätter nummerlappar på döda kroppar som ligger på rad i en idrottshall. Längre fram är han själv en av dem.

Vi följer en själ som iakttar sin ruttnande kropp, en tortyröverlevare som inte vill minnas och en redaktör som fem år efter upproret försöker rädda ett teatermanus undan censurmyndigheterna.

Det är avskalat, rått, våldsamt om människans grymhet och kroppens sårbarhet. Hur tarmarna i ett slag kan rinna ut ur en gapande mage, hur fort livet kan tas ifrån en och en vanlig söndag förvandlas från att vara dagen då man spelar badminton till en dag då man ser lik köras iväg i sopbilar. Var som rinner ur sår och hud som nötts ner så att skelettet blottas. Det är kladdigt, smutsigt, stinkande och ruttet. Ovärdigt som det är när människor reduceras till blödande stycken kött, vare sig det är Sydkorea 1980 eller Syrien 2016, eller Libanon, Iran, Chile, Kongo-Kinshasa och listan kan göras lång.

För, vad är det att vara människa, vad är det att vara mänsklig? Och hur återgår man till det som var före döden?

Det gör man inte, men som Han Kang skriver: "livets tråd är lika seg som en oxes senor, så även efter att jag hade förlorat dig måste livet gå vidare".


Mona Masri
mona.masri@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".