Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Alltför sparsmakad "Paulina"

Publicerat torsdag 3 november 2016 kl 19.19
Roger Wilson om "Paulina"
(2:16 min)
Dolores Fonzi spelar Paulina.
Dolores Fonzi spelar Paulina. Foto: La Unión de los Ríos/Full House/Telefe

Den argentinska filmen "Paulina" av regissören Santiago Mitre vann Kritikerveckan i Cannes i fjol. En film om vad som händer när en idealistisk lärare blir utsatt för övergrepp i den by som hon flyttat till för att undervisa i politik. Roger Wilson har sett "Paulina".

Filmens huvudperson, Paulina, drivs av sin politiska övertygelse när hon bestämmer sig för att ta time out från sin lovande advokatkarriär, för att istället dra ut på landet och undervisa i politik i en skola i en fattig by.
Det visar sig redan på första lektionen att eleverna inte är lika motiverade som Paulina, och under hennes andra lektion blir det slagsmål i klassrummet. Samma kväll, på väg hem från en kollega, blir hon överfallen och gruppvåldtagen. Men när Paulina anmäler det som hänt till polisen verkar de mest intresserade av vilka kläder hon hade på sig när hon attackerades.

Så långt följer handlingen i filmen "Paulina" enligt ett både välkänt och tragiskt scenario. Men så tar handlingen plötsligt en oväntad riktning. För Paulina vägrar att bli det som hon anser är ett offer. Hon förklarar för sin oförstående pappa och sin pojkvän att hon vill fortsätta att arbeta på skolan i den lilla byn, trots att några av de som attackerat henne antagligen går där. Och hon verkar egentligen inte intresserad av att polisen ska hitta gärningsmännen. Istället håller hon fast vid sin politiska övertygelse, och försöker förklara det som skett utifrån samhälleliga strukturer. Som om hon helt kan undvika att se sig själv som ett brottsoffer om hon bara använder sig av rätt ideologisk förklaringsmodell.

Paulina blir alltmer ensam och sammanbiten när hon möter en omvärld som är både oförstående och provocerad av hennes val. Och det är i mycket tack vare huvudrollsinnehavaren Dolores Fonzi som filmen lever. För det är i hennes spända och fokuserade ansikte vi letar efter ledtrådar och känslor i en film som allt eftersom blir alldeles för distanserad och fragmentariserad.

Jag hade gärna sett Dolores Fonzi få jobba med fler sprickor i Paulinas mur av övertygelse. Något som skulle ge rollfiguren ytterligare en dimension. Kanske även svaret på någon på de obekväma frågor man ställer kring kollisionen mellan det djupt privata och politisk övertygelse. Nu blir filmen "Paulina" alldeles för sparsmakad och tillbakahållen för min smak.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".