Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ospelat av Bergman som radioteater: Skissartad mosaik med feministiskt tilltal

Publicerat fredag 4 november 2016 kl 15.17
Kristina Lindquist: "Det är oerhört välgjort – men också lite ogenomträngligt"
(2:14 min)
"Ingmar som ung man" Målning av Fredrik Landergren
1 av 3
"Ingmar som ung man". Målning av Fredrik Landergren.
Sextiofyra minuter med Rebecka.
2 av 3
"Sextiofyra minuter med Rebecka" av Ingmar Bergman, i regi av Suzanne Osten. Foto: Jannie Flodman/Sveriges Radio och SVT Bild
Ingmar Bergman 1963 Foto: AP/Constantin/Scanpix
3 av 3
Ingmar Bergman. Foto: TT

Igår hade Sveriges Radio Drama premiär på "Sextiofyra minuter med Rebecka", en uppsättning baserad på ett tidigare okänt manus som Ingmar Bergman skrev 1969, i regi av Suzanne Osten.

Det handlar om väldigt små nyanser, men ibland är det som att skådespelarna driver lite med det där utpräglade Bergmanspråket: "Det vore ju till kolossaaal hjälp", säger Thérèse Brunnanders självupptagna pianist till dottern Rebecka, som föreslår middag – och istället får skjutsa lilla mamma till flygplatsen.

Och bakom tonfallet hör man tydligt Suzanne Ostens trotsiga regi.

De var inte direkt vänner då det begav sig, Osten och Bergman, vilket också plockas upp i en smålustig epilog. Men dessa forna fiender upphäver nu alltså döden och möts i urpremiären av "Sextiofyra minuter med Rebecka".

Det är verkligen omisskännligt Bergmanskt när vår huvudperson – lågmält och drivet spelad av Frida Österberg – genomlever äktenskapliga kriser, örfilar en dövstum och ångestfylld tonåring och ägnar sig åt sadosexuella frigörelseexperiment under sin graviditet.

Suzanne Osten har beskrivit det som att Bergman med den här pjäsen för en kort sekund stod på samma plats som hon. Och blicken är verkligen riktad utåt mot världen på ett för Bergman ovanligt sätt, med ögonblicksbilder från demonstrationer och myndighetsövergrepp mot homosexuella, och ett – faktiskt – feministiskt tilltal.

"Jag vill att det ska göra riktigt ont", instruerar Rebecka främlingen på hotellrummet innan han slår sönder henne. När hon sedan går hem till den äkta mannen och han tryggt säger "kom till pappa", blir det som en dubbelspegling av det patriarkat som Rebecka precis har börjat lösgöra sig från.

Som komplettering av Ingmar Bergmans samlade produktion är "Sextiofyra minuter med Rebecka" naturligtvis omistlig – inte minst eftersom det går att urskilja tydliga förarbeten till både "Höstsonaten" och "Scener ur ett äktenskap".

Men det handlar ärligt talat inte om något helgjutet manus, utan mer om en skissartad mosaik där tankar och teman prövas ut. Osten har i sin tolkning tagit fasta på detta fragmentariska och med säker regihand byggt korta suggestiva scener, där ljudkulissernas scenografi läggs i stiliga lager bakom skådespelarna. Det är oerhört välgjort – men också lite ogenomträngligt och distanserat.

Kristina Lindquist är kulturskribent och teaterkritiker i bland annat Dagens Nyheter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".